– Dåligt uppstoppade djur är det bästa jag vet. Det är inte mycket som slår en riktigt illa uppstoppad björn. Egentligen är det ju djupt sorgligt att någon kan göra ett så bedrövligt arbete när djurets själ ska fångas. Men det är nåt vansinnigt komiskt över stackars vindögda, malätna lejon och vargar, och under föreställningen visar jag bilder på mindre lyckade konservatorsjobb. Inom det yrket verkar det rymmas hela spektrat av talang.
Över huvud taget gillar Anders Jansson alla sorters djur, åtminstone dem man kan klappa, och inom sig har han en hel föreställning som bara handlar om djur, konstaterar han. Fast nu vill tidningen prata om hans pågående, allra första soloshow.
– Ja, inledningsvis handlar det nu om mig, och min humor som är rätt basal. Saker som ser roliga ut skrattar jag hjärtligt åt och det är vad jag pratar om i denna föreställning som ska ses som en liten inledande kurs i Andershumor. Min familj finns med på ett hörn, liksom min dåliga självbild, och det är mycket musik. Jag älskar musik, och i nästa föreställning spelar jag säkert piano.
Men än en gång, tillbaka till nu och humorföreställningen "Kom in och stäng dörren", som hade premiär i Lund den 2 oktober och spelas där i några veckor till.
I januari väntar en landsomfattande turné. Anders Jansson konstaterar krasst att egentligen hade den inte varit nödvändig alls.
– Man kan vara en arrogant skåning och konstatera att det finns publik så vi klarar oss i Skåne. Men att ge sig ut i landet har lockat länge. Johan (Wester, reds anm) och jag har varit på väg ut flera gånger men det har alltid fallit på målsnöret. När man är två måste man ta hänsyn till mer och det är mycket som ska klaffa innan man kommer iväg. Detta är en liten föreställning och det är som sagt bara jag, räven och en mikrofon.
Han tror han burit omkring på "Kom in och stäng dörren" i många år. Och nu när radarparet Anders och Johan gått på varsin "genväg" ett tag som han uttrycker sig, kom det sig naturligt att göra verklighet av tankarna. Fast ännu i våras visste Anders inte vad föreställningen skulle innehålla.
– Men jag samlar på namn, bra namn på saker, och detta tyckte jag blev en bra titel som man får plats med allt möjligt bakom.
Många knasiga karaktärer knackar på i varje föreställning.
– Jag bär alltid med mig 40-50 röster vart jag än går, tycker om att härma och associera och röra mig fritt i universum. Publiken får möta såväl Gandalf som en bordercollie och en giraffunge.
Tiffany Persson får dock inte plats. Hon och Anders Janssons andra smått klassiska "Hipp Hipp"-karaktärer dyker inte upp den här gången. Tiffany kan man däremot se arbetsträna på tv.
– Det kommer fram tonårstjejer på stan och berättar hur mycket de älskar Tiffany och att hon är deras förebild. Hon är en naturkraft, på gränsen till naturkatastrof, och har med sin rättframma stil på nåt märkligt sätt blivit ett språkrör för feminismen. Det är rätt fantastiskt för en 48-årig man att bära på sina axlar.
Anders Jansson är ödmjuk och förväntansfull inför att få ge sig ut i landet.
– Jag älskar att resa, och det ska bli jättekul att komma till städer jag aldrig varit i, se mig omkring och prata med människor. Jag älskar dessutom att ha ena foten i det jag behärskar och den andra i nåt nytt och spännande och så känns det som att jag står nu.
– Det enda jag funderar på är hur man transporterar en uppstoppad räv på tåget. Ska jag ta den i en sån där transportbur för hundar? "Det var väldigt så lugn och fin din hund är" kommer folk att säga. "Ja han gillar verkligen att resa" ska jag svara.