– Det roar mig att se mänskliga drag hos fåglar, säger Owe Adolfsson som alltid haft ett stort naturintresse och även författat tidigare i livet - men då en bok om etik.
Någon regelrätt fågelskådare som kryssar arter har han aldrig varit - "jag njuter mer av sången än att skåda " - ändå har fåglarna alltid legat honom varmt om hjärtat. Liksom dikten: Sedan länge är Owe Adolfsson medlem i Karlfeldts-sällskapet.
– Verser och dikter har jag alltid tyckt om att knåpa ihop, men då för en mindre krets, som till födelsedagar i familjen och så.
Men fågeldikterna tog han sig för att skicka in till Dagens Nyheters familjesida under rubriken "Dikt i dag".
– Efter att ha fått hela 14 bidrag publicerade under 2014 kände jag mig lite stärkt och bestämde mig för att sammanställa dikterna till en bok.
Genom en tidskrift fick Owe kontakt med naturfotografen Tero Niemi som kunde plocka fram bilder på de olika fåglarna i sitt arkiv.
Att skalda om fåglar är inget nytt för svenska diktsmeder, påpekar Owe Adolfsson.
– Både Erik Axel Karlfeldt, Hjalmar Gullberg och Bo Setterlind skriver om fåglar. Och jag såg att även Göran Greider nu senast diktat om talgoxar.
Just dem kallar Owe själv för "efterhängsna gatumusikanter", medan flyttfåglarna är pendlare och gråsparvarna tussats ihop till "verklighetens flock"...
– Antropomorf är termen för förmänskligande av djur. Och den sortens fågel som blivit mest berömd är förstås Kalle Anka.
Hans egen absoluta favoritfågel är rödhaken och det av en mycket speciell anledning.
– Min hustru dog 1990, på vår 30-åriga förlovningsdag. Nästa morgon satt en rödhake och spelade i en stor gran på vår tomt. Den spelade varje dag från gryning till skymning ända fram till begravningen. I det där ömtåliga skicket som man är efter en kär anförvants bortgång så fick jag för mig att den satt där för att muntra upp mig. Så för mig är rödhaken mycket mer än bara en glad liten fågel.
Owe Adolfsson tillägger att rödhaken för övrigt för engelsmännen vad domherren är för svenskarna, en fågel förknippad med jul.