Chefen för grova brott Lars Liewenborg.
Lars Liewenborg, 64 i juli, ska snart säga tack och hejdå till polisen. En arbetsplats han haft i 43 år och de senaste sex åren som chef för Sörmlandspolisens enhet grova brott.
Pensionen väntar.
– Ja, nu är det dags att checka ut, säger han.
Att intervjua Lars Liewenborg är på samma gång en genomgång av dramatiska händelser de senaste decennierna, samtidigt som man vill försöka få veta lite mer om personen bakom yrket. Lars Liewenborg kan framstå som lite sträv, kortfattad, men våra yrkesroller har gjort att vi korsat varandras vägar och därmed har många beröringspunkter uppstått.
Som vintern för 35 år sedan då hockeyspelarna Tony Björlin och Micko Ripstam brann inne, Liewenborg höll vakt vid avspärrningarna, själv minns jag hur lamslaget stora delar av Nyköping var. Och sådär har det fortsatt: sprängningen av en ung person på kyrkogården vid Folkungavallen, mordet på Peter Sjöberg på Stadskällaren, polismordet flera år senare på Östra Rundgatan av samma gärningsman, mordet på Tommy Thunberg i Oxelösund, sprängningen i Brandkärr, som kostade två unga män livet, dödsskjutningarna vid Rosvalla och Långbergsskolan.
Det blir en påminnelse om människor som levt här, otäcka händelser och en uppgivenhet inför det grova meningslösa våldet.
– En del saker förtränger man, men våldet har genom åren förändrats. Nu skjuts det i princip varje vecka. Våldet har mer flyttat ut även mitt på dagen. Det är som om det inte finns några spärrar, säger Lars Liewenborg.
Många saker har etsat sig fast hos honom. Som när kollegan Fredrik Widén mördades i tjänsten.
– Samtidigt som man har en kollega som avlidit ska utredningsarbetet skötas. Det var känslomässigt tungt och arbetsamt, säger Lars Liewenborg.
Lars Liewenborg växte upp i Jönåker. Han spelade fotboll, drack mellanöl innan det var tillåtet och körde trimmad moppe. Hans uppväxt var som många andras på 1970-talet.
Peter Landquist, en av grundarna till avfuktningssystemet till flygplan CTT, och Liewenborg var kompisar. Landquist minns uppväxten med bad i Rinkebysjön och fotboll.
– Vi var bra kompisar. Vi var inga busar. Lars pappa var sotarmästare, minns Peter Landquist.
Att Lars Liewenborg skulle bli polis var inget långskott, menar Peter Landquist.
Krogar stod i brand i Nyköping under en period på 2000-2010-talet. Lars Liewenborg, längst th, inspekterar branden på Tandoori utmed Nyköpingsån.
Lars Liewenborg har inte ångrat sitt yrkesval. Han har fått prova på det mesta: trafikpolis, ordningspolis, utredningssidan, ekoroteln och slutligen grova brott.
– Visst har jag haft svackor i arbetet, som på 80-talet, men det har varit en bra arbetsplats. Stimulerande. Vill även passa på att berömma den erfarna utredningsgrupp vi har nu. De gör fantastiskt bra jobb, säger han.
Det anser polismästare Johan Levin även gäller Liewenborg.
– En duktig polis med bra ledaregenskaper. Det har alltid känts tryggt när han varit delaktig i utredningar, säger Johan Levin.
Nu då? Vad finns utöver yrkeslivet? Han träffade sin Birgitta redan på gymnasietiden. De tycker om att resa. Han ska förbättra sitt handicap i golf (20 idag), och väntar tillökning i barnbarnsskaran till fyra i sommar.
– Och så har vi börjat titta på fritidshus.
Men det går inte att avsluta artikeln utan att ta upp tråden om det grova våldet, skjutningarna. Utomstående upplever många gånger uppgivenhet. Hur är det då för honom, som varit mitt i det?
– Vi inom polisen hanterar kanske 2-3 procent av befolkningen. Resten sköter sig ju. Då kan man inte tappa hoppet.