Det anser Vladislav Savic, före detta radiojornalist som har skrivit en bok om sitt eget spelberoende.
Enligt socialtjänstlagen är kommunerna skyldiga att hjälpa människor som är fast i ett missbruk av substanser, som alkohol eller narkotika. När spelmissbruk i våras klassificerades som en sjukdom, hoppades många att dessa missbrukare skulle få rätt till samma hjälp.
Men så har det inte blivit. Inte än i alla fall.
— Staten drar in miljarder på spel. Trots det är det svårt för en spelmissbrukare att få vård. Jag kan inte se annat än att det handlar om snålhet, säger Vladislav Savic.
I sin bok "En korrespondents bekännelser" berättar han om sin egen tid som spelmissbrukare. Han känner igen Majas situation och tror att denna typ av brottslighet är betydligt vanligare än många tror.
— Jag misstänker att spelmissbruk ligger bakom en ganska stor del av anmälningarna om förskingring. Tyvärr finns det inte någon statistik som kan bekräfta det. Jag har frågat Brottsförebyggande rådet, säger han.
På Kolmårdens behandlingshem, som bland annat tar emot spelmissbrukare, så gör man samma bedömning. Många av dem som kommer till behandlingshemmet har förskingrat pengar för att finansiera sitt spelande, även om summorna varierar, berättar Anki Elliot, behandlingsassistent.
— Vi har många klienter som har en liknande bakgrund, säger hon.
Ulla-Britt Gabrielsson, utredare på Statens folkhälsoinstitut, delar bilden att det kan vara svårt för spelmissbrukare att få vård. I de tre storstäderna finns satsningar men i övriga landet är möjligheterna begränsade, berättar hon.
— Det är tyvärr otydligt vem som ska bära ansvaret för denna vård, säger hon.