När veterinär Bahaar Hassan har besiktigat djuren i ladugården och den första kon något motvilligt har fösts in i lastbilens bakdel står den och tittar nyfiket ut på den disiga omgivningen på andra sidan. Från sidan kommer en hand fram och skjuter henne i pannan med bultpistol och hon faller ihop, hjärndöd och därmed totalbedövad.
Genom att komma till gården i stället för att transportera korna långa sträckor till de allt färre slakterier som finns i Sverige, kan djuren vara kvar på gården de känner till ända till slutet.
– Vi har ett annat tänk. Det blir lite mer jobb för bonden, men vi tror att det är bättre att han för fram djuren till slakten, i stället för att till exempel jag, som de inte känner igen gör det, säger Robin Pettersson, enhetschef för det mobila slakteriet.
Robin Pettersson är från Bettna, men jobbar numera på det mobila slakteriet och lever något av ett cirkusliv. På tur efter Gnesta står en gård i Sparreholm. När de delade kropparna har lämnats för hängning och styckning i Eskilstuna bär det vidare av mot Gävle och sedan Luleå.
Hälsningestintan, som flera årtionden har producerat kött, driver sedan i december landets enda mobila slakteri och kunderna finns i hela landet.
När kon är bedövad förs kroppen vidare till nästa station i lastbilen där den töms på blod och djuret därmed dör även kliniskt. Därefter vidare till nästa station. När arbetet är i gång kan sex kroppar finnas inne i lastbilen på olika stationer samtidigt. I taket blänker rostfria skenor, krokar och hissar, allt för att underlätta hanteringen. På en station flås djuret och skinnet slängs ut genom en lucka. På nästa töms kroppen på inälvor, som slängs ut genom nästa lucka som avfall. Det rullande slakteriet är självförsörjande på el, vatten och tar hand om sitt eget avfall.
Bertil Pettersson som föder upp djuren på Långlid har tidigare skickat djuren på slakt i Linköping.
– Jag hoppas att det här blir bra. Djuren slipper ju den stressiga transporten och att stå och vänta i stallet på slakteriet som de måste göra många gånger.