– Under barnets första år träffar man BVC-personalen mycket och då är det störst möjlighet att fånga upp eventuella problem. När barn lever i en utsatt miljö är det viktigt att ge stöd och skydd så snart som möjligt, säger Agneta Ehrlemark, verksamhetssamordnare inom barnhälsovården i Sörmland.
Det är hon som nu går igenom vad länets barnavårdscentraler gjorde för orosanmälningar förra året och även hur de samverkade med socialtjänsten.
Hur ska denna kunskap användas?
– BVC får ju en del kritik med frågeställningen "varför ser de inte?". Med det här underlaget kan man analysera mera och exempelvis titta på varför man är framgångsrika på ett ställe.
– Man kan också se saker som att här har vi ett stort BVC - men inte en enda anmälan. Är det rimligt? Vad kan det bero på?
Agneta Ehrlemark hoppas också kunna använda resultaten för att vässa samarbetet med socialtjänsten.
– Vi ska ge barnen den vård de har rätt till och stödja föräldrarna. Det här är en kvalitetssäkring av verksamheten.
Ulrika Nygren, vårdutvecklare inom barnhälsovården och kollega med Agneta Ehrlemark, jobbade fram till årsskiftet på Socialstyrelsen just med att ta fram den vägledning för hälso- och sjukvården som nämns i texten och faktarutan intill. Hon har också själv jobbat som BVC-sjuksköterska i Eskilstuna och Strängnäs tidigare.
I maj ska hon och barnhälsovårdsöverläkaren hålla utbildning för Sörmlands BVC-personal tillsammans med socialtjänsten från länets alla kommuner, där de bland annat kommer att diskutera olika exempel på situationer där barn kan fara illa.
Vilka är dina erfarenheter när det gäller att hantera misstankar om att barn far illa?
– Ju mer man satt sig in i det här, desto mer förstår man att man har missat väldigt, väldigt mycket. Nu ser man tecken som man inte förstod tidigare.
– Som BVC-sjuksköterska är man väldigt fokuserad på att lyfta det positiva, och man tänker kanske att saker går över om man ger stöd eller att det finns en naturlig förklaring. Men om ett barn till exempel har beteendeproblem eller tillväxtstörningar så kan det bero på att barnet far illa, lika väl som att det kan finnas en medicinsk eller biologisk förklaring.
– Man vill så gärna se friskfaktorer så man tänker att det nog är inom det normala, men man måste flytta föräldraperspektivet till barnperspektivet, säger Ulrika Nygren.
Hennes erfarenhet är att det är bäst att vara så rak och öppen som möjligt och berätta för föräldern när man gör en anmälan till socialtjänsten.
– Först kanske det kommer en negativ reaktion, men flera gånger var jag med om att de ändå ville gå kvar hos mig trots att de kanske flyttade eller så. Man ser att det faktiskt finns hjälp och stöd att få, säger Ulrika Nygren.