När kycklingarna är nykläckta och kommer till någon av de uppfödare som finns i Sörmland, är de programmerade att växa så snabbt som möjligt med så lite foder som möjligt.
Man talar om maximal foderomvandling, det vill säga att så mycket foder som möjligt ska omvandlas till muskler.
För kycklingen ska inte bara växa hur som helst. Den ska få stora bröstmuskler så att de som i handeln kallas kycklingfilé – fast att det är bröst – ska vara så stora som möjligt.
Kycklingarna är avlade att öka sin vikt så fort att mer än var 20:e kyckling får ledproblem för att skelettet orkar med den tunga kroppen.
De blir i dag vuxna på fem veckor i stället för 16-17 veckor, som det tar för exempelvis värphönan eller förfadern den röda djungelhönan.
Alla de kycklingar som slaktas på Lantmännen Kronfågels slakteri i Valla är av rasen Ross. På Guldfågels slakteri slaktas däremot Cobb. Och så ser det hur i princip i hela världen. De två företagen Cobb och Ross dominerar.
På slutna platser pågår avelsarbetet långt från Sveriges gränser och helt utan insyn från utomstående.
Till Sverige kommer bara mor- och farföräldrarna till de kycklingar vi äter, tillsammans med en manual över hur mycket mat djuren ska ges, hur mycket ljuset ska vara tänt under deras uppväxt och hur varmt de ska ha det.
Uppfödaren får också reda på exakt hur många dagar det tar innan djuret är färdigt för slakt.
I dag tar det normalt 36 dagar tills kycklingen är fullvuxen, och då väger den 2,4 kilo. En värphöna väger vid den åldern mellan 150 och 200 gram.
För slaktkycklingen har det under senare år sagts att tiden det tar för den att bli fullvuxen har förkortats med ungefär en dag per år, tack vare aveln.
Så kan det inte fortsätta så länge till. I dag handlar avelsarbetet även om att få djuren så friska som möjligt.