Mängder av lök i den äkta gulaschen

Bakboken föreställer Leila Lindholm och ligger ständigt på köksbordet, tillgänglig. Lätt för alla att öppna och ta sig en titt på ett av mitt livs finaste ögonblick.

Sommarkrönika av Tünde Simó2016-08-05 07:15

Dagen när jag fick denna dedikation: "Till Tünde, drottningen av gulasch, kram Leila".

Stoltheten, den tänker jag inte ens försöka smyga undan eller dölja. Som en äkta fan av såväl författaren som allt som heter pastellfärger, köksredskap, matlagning och bakning bär jag denna bok som den sista droppe vatten.

Glatt berättar jag för alla som undrar: jo det var så här, att jag en gång delade med mig av mitt hemliga gulasch-recept till en kollega (receptet ÄR hemligt, men till låns ibland för matälskare som svär evig trohet och att aldrig yppa mer än några ingredienser).

Denna kollega, som i sin tur känner Leila Lindholm, skulle hålla en fest där hon skulle delta. Jag ska laga gulasch, berättade han fröjdigt.

Skolmatsalsgulasch eller kanske sådan som serveras i fjällen? Med morot och crème fraiche?, undrade jag, försiktigt och inte helt gillande.

Det visade sig vara det senaste alternativet. Inget fel på det. Fast ändå. Mycket fel. En äkta gulasch, som den lagas i det ungerska området Transsylvanien i Rumänien där jag kommer ifrån, behöver inte sötas upp med morötter, eller balanseras med syrlighet.

Att det är den transsylvanska gulaschen som är den äkta (och inte den ungerska, eller gud förbjude, österrikiska) det är en helt annan debatt, som jag säkerligen skulle vinna. Min mor och jag, som förfinat vårt familjearv i närmare 20 år håller fast vid att det bara finns en sanning. Och med dedikationen ovan i bakhuvudet lutar det åt att vi har rätt.

Jag kunde nämligen inte låta bli att dela med mig av mitt recept till festen, där alltså Leila Lindholm deltog, åt och enligt uppgift utbrast: "Det här är den godaste gulasch jag någonsin ätit!".

Några dagar senare fick jag boken som tack för hjälpen, eller kanske - vill jag inbilla mig - som ett försök till att lura ur mig ingredienserna.

Nu förstår jag om ni blivit nyfikna på det omspunna receptet, men den kommer jag med vissa undantag att ta med mig i graven. Så länge kan jag bara hålla fast vid att morötter och crème fraiche bara är helt fel. Mängder av lök och paprikapulver och en beräknad tillagningstid på ungefär två dagar är däremot en start.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om