Nuförtiden känns de gamla kamerorna med en 24- eller 36-bildersrulle utrotningshotade. Istället har alla en kamera med sig i form av en mobiltelefon och det har nog aldrig fotograferats så mycket som nu. En del direktsänder hela sitt liv via rörlig bild från sin mobil. Och tar selfies och groupies i vartenda gathörn.
När jag var liten så fick jag en liten svart kompaktkamera i present och eftersom det var dyrt att framkalla bilder så fick man välja sina motiv med omsorg. Det innebär att jag har flera fotoalbum med hästar i olika ljus och vinklar, när de springer, står still, ligger och vilar eller dricker vatten. Det var hårda prioriteringar så det finns nästan inga bilder på vårt hus eller min familj. Hästarna var ju liksom det viktigaste i livet.
Nu tar jag också de flesta bilderna med telefonen trots att jag har en skaplig systemkamera. Den är ju ganska tung och klumpig och eftersom jag alltid släpar runt på en bastant utrustning på jobbet så är det rätt skönt att slippa när man är ledig. Men efter några dagars semester brukar jag sakna fotograferandet och den "riktiga" kameran åker fram. Alla fina bilder på barnen har jag tagit på sommaren.
Det ökade bildflödet har gjort att många har blivit riktigt duktiga på att fotografera med mobilen. När jag håller fotokurs med mina skrivande kollegor så har de noll koll på tekniken med bländare och tid. Men de kan ta superfina bilder med sin telefon med bra ljus, komposition och spännande innehåll.
Så ge er ut och ta underbara sommarbilder! De kan med fördel plockas fram i november när det känns som om mörkret aldrig vill ta slut.