Jag har aldrig varit speciellt bra på att vara ledig.
När det är fredag, klockan slår fem. Jag får lämna jobbet och åka hem. Jag stänger ner min dator, önskar kollegorna en trevlig helg, går nedför trapporna och i samma sekund som jag kommit ut från lokalen är helgens mest magiska minut redan över. Därefter har jag redan börjat tänka på att det snart är måndag igen.
En helg är som en sommar, fast i ett kortare perspektiv. På fredagen blommar våren i maj, under den lediga och varma lördagen har vi tagit oss en bit in i augusti och mot söndagen är vi fortfarande lediga men det börjar bli kallt för måndagen och september närmar sig.
Likadan kring detta är jag när jag åker utomlands.
Jag är dålig på att åka i väg en vecka. Jag njuter medan jag är på Arlanda. Har hela resan framför mig där jag sitter och njuter av nedkyld dryck i en alldeles för bekväm fåtölj på flygplatsen innan vi ska checka in. När vi väl har landat, tar det inte lång stund innan första vågen av ångest sköljer över mig som berättar att vi snart ska åka hem igen.
Jag har svårt att fånga stunden och leva i nuet.
Men ibland lyckas jag. Vid vissa specifika platser under sällsynta händelser övervinner jag min inre demon som hela tiden stressar mig framåt och kan njuta av att bara vara.
Som när jag har tagit ledigt ett par dagar extra. Fredag till tisdag kanske. Jag och min närmsta vän har sedan länge planerat några dagars fiske tillsammans. Vi tar bilen ut till min farmors barndomshem. Inga grannar så långt ögat når, inga andra bilar. Det enda sällskapet vi har förutom varandra är de cirkulerande måsarna över oss och vågornas kluckande in mot strandkanten på andra sidan grusvägen.
Vi packar upp våra grejer och tar oss snabbt ner mot vattnet med fiskeutrustningen i händerna. Vi lånar pappas lilla båt och den eldrivna motorn som överröstas bara av vågorna och vinden. Vi pratar om allt, skrattar och larvar oss. Det var längesen vi sågs nu.
Det är då det slår mig. Jag lyckas. Fånga ögonblicket. Jag ler lite av tanken, tänker att just i den här stunden mår jag bra och att det är långt kvar av ledigheten.