De flesta känner igen Göran Isacson från hans tid som slöjdlärare, scoutledare eller söndagsskollärare. Men för hans grannar och deras barn är han mycket mer än så.
Nomineringen fick han av grannarna Emelie Eriksson och Sandra Katsiko. "Göran är en glad, varm och fantastiskt hjärtlig person och det känns tryggt att ha honom som granne. Han finns för människor ovillkorligt, ingenting är finare än det."
Göran Isacson är en sådan person som skär av en gren med äppelblom från sin tomt för att gå över till sina grannar med den, för att de ska få lite fint på sin balkong, och det var precis vad han gjorde för tjejerna som nominerade honom.
– Jag ville dela med mig lite av blomrikedomen bara, så att de fick den lite närmare sig.
I Görans hall hänger en krok mycket lägre än alla andra krokar. Den är Bentleys, hans femåriga granne och kompis.
– Vi snickrade ihop den av en gren nere i min verkstad. Han har fått min brevlådenyckel, så han kommer med posten till mig varje dag, det tycker han är roligt. Han är så gullig, för de dagar som det inte finns någon post brukar han rita något eget som han kommer till mig med. För att jag inte ska bli tomhänt.
Flera av barnen i området brukar komma förbi Göran för att leka och plocka bär. När hösten kommer brukar Göran göra flöjter av bambu som han gärna ger till grannbarnen. Och i trädet har han en lång gunga som han hängt upp åt sina barnbarn. Han klättrade så högt upp han kunde i trädet och fäste gungan, så att den skulle vara så rolig som möjligt att gunga i.
– Då blir de så glada, och då blir jag också glad. Jag har alltid älskat barn, det kanske är för att jag själv alltid varit så barnslig.