Matlagning har aldrig varit min starka sida. I mina tidiga vuxenår, 18–22 däromkring, bestod matlagningen till mesta del av snabbmakaroner och mamma Scans köttbullar. Det är inte så att jag är kräsen med vad jag äter, jag tycker bara det är fruktansvärt tråkigt att laga mat.
Nu för tiden tycker jag att jag äter bra mat. Jag undviker halvfabrikat och äter mat i normala mängder men det är alltid samma mat.
Jag har ungefär fyra maträtter som jag alternerar mellan. Pasta och köttfärssås, pastasallad med kyckling, ris och kyckling eller ris och lax. Dessa rätter går om och om i min veckomatsedel.
Det är ett ganska klent antal rätter, speciellt av en person som är ägare av inte mindre än sex kokböcker. Av dessa har jag bara köpt en själv, så släktingar och vänner, för framtida presenter och julklappar, köp inga kokböcker!
Tråkigt med så få rätter kanske du tycker? Jag kan tycka det ibland men jag är också lite annorlunda av mig. Jag ser inte mat som något jag vill äta för att det är gott, jag vill bara äta för att få energi. Därav tycker jag inte om att gå på restaurang och betala för mat.
Många kanske tror att jag är snål men eftersom jag inte ser nöjet i att äta "god" mat ser jag heller ingen anledning att betala mycket pengar för det.
Visst finns det många maträtter jag tycker om men inte som jag ser besväret i att laga eller betala för. Sen stämmer uttrycket "mammas mat alltid är godast". Då pratar jag inte om mamma Scan utan om mamma Råström. De absolut bästa maträtterna jag tänka mig är mammas hemlagade ris och korvstroganoff eller pasta med skinksås. Jag har försökt tillaga dessa rätter själv men det slutade endast med knappt ätbara röror långt ifrån de gastronomiska ljuvligheter som serverats under min barndom.
Jag vet att jag i framtiden måste ändra min inställning till mat. När tiden kommer då jag har egna barn vill jag ge dem varierade måltider alla dagar i veckan. Men det är ett tag kvar till dess, än så länge kan jag hålla mig till mina fyra små rätter.