1974 lanserades ett bordsspel som skulle komma att få stor betydelse för sin genre och miljoner människor runt om i världen – Dungeons and dragons. Genren är rollspel och flera av de tidiga spelen har fantasyvärlden från Tolkiens Sagan om ringen-bokserie som inspiration.
Rollspel skiljer sig från mängden genom att man skapar sin egen karaktär innan man börjar spela. Detta görs dels genom att man väljer vilken sorts varelse ens karaktär är och vad den ska ha för grundläggande personlighet. Men man slår också tärningar för att slumpa fram saker som exempelvis karaktärens intelligens, styrka och fallenhet för att smyga.
Sedan finns det en grundberättelse och en serie regler att förhålla sig till, men inom dessa är man fri att improvisera sig fram för att tackla de utmaningar ens karaktär ställs inför.
Eller som Sebastian Markewall beskriver det:
– Rollspel är som att läsa en bok eller lyssna på en ljudbok där någon berättar vad som händer. Men sen pausas boken någonstans där det är spännande och läsaren får göra olika val och interagera med berättelsen. På så sätt skrivs historien om, beroende på vad man gör för val. Det får verkligen igång fantasin, säger han.
Och han, om någon, borde veta. Sebastian har spelat i över 20 år – sedan han var 12. Och likt många andra introducerades han till dem av ett äldre syskon.
– Jag har en storebror som spelade mycket. När jag var 6 eller 7 fick jag följa med när de spelade med tennfigurer och egna kartor. Sen väcktes ett eget intresse och vi blev några nördar som satt på pojkrummet. En kompis hade ett rum i källaren så där satt vi hela helgerna.
Hela grejen med rollspel och figurspel är att det är analogt och taktilt. Men i och med teknologiska framsteg och pandemins intåg har nya sätt att spela på vuxit fram.
– Idag finns det digitala tjänster som Roll 20 där man kan spela med varandra över nätet. Man har en webbkamera och kan prata med varandra och sen finns karaktärsblad och sånt där inbyggt.
Men de fysiska träffarna är fortfarande viktiga. Sebastian och några vänner har hittat en lokal i centrala Katrineholm där de ses regelbundet.
– Det blir varannan vecka eftersom alla är småbarnsföräldrar, säger han och sneglar mot vardagsrummet där hans barn ser på tv.
I nuläget är han spelledare för sin grupp. Det innebär att det är han som för berättelsen framåt, presenterar spelmiljön och förklarar hur spelarnas val påverkar berättelsen.
– Det jag gillar med att vara spelledare är storytelling: man får måla upp en bild av atmosfären, vad som finns framför karaktärerna.
Under Sebastians tid som rollspelsnörd har det hänt en del i genren.
– När det började var det mycket fantasy men det finns så många subgenrer, som steampunk där man blandar 1800-talets ångmaskiner med science fiction.
En annan skillnad är att nördkulturen på flera sätt har tagit klivet ut från källarlokalerna och in i mainstream-underhållningen. Ett tydligt exempel är den populära Netflix-serien Stranger Things där huvudkaraktärerna spelar Dungeons and dragons.
– Det har haft en stigmatiserad stämpel länge men nu är det väldigt coolt. Det finns en massa kändisar som är öppna med att de spelar rollspel. Det är väl i och med internet som nördkulturen har kunnat sammanstråla på ett helt annat sätt.
Är den utvecklingen bara positiv?
– Jag tycker det. Det är ju som att kolla på en tv-serie – det är en verklighetsflykt. Men man får samtidigt jobba på kreativiteten och har roligt tillsammans. Så jag tycker att det bara är positivt att det har utvecklats. Sen blir det lättare och billigare att skapa rollspel så privatpersoner kan sälja sina saker. Fler får visa vad de har, vi får mer material.
Sebastian är inte heller längre bara en konsument. Sedan i januari driver han även det egna företaget Moggs som importerar rollspels- och figurspelsutrustning.
– Jag har valt att sälja lite andra produkter än det som är standard på marknaden. Men jag har ordinarie jobb och barn så det blir när det finns tid. Det är inget man gör för att bli rik, men går det bara runt och betalar sig själv är jag glad.
Sebastian kunde inget om importverksamhet när han började, men valde att gå efter devisen "hur svårt kan det vara?"
– Jag har drivit företag förut så jag har lite koll på det och min fru är egenföretagare så hon stöttar mig mycket med det administrativa. Sen får man läsa på medan man håller på. Jag tycker att det är roligt och har ingen brådska.