Rocklunda gård med ägaren Filip Isaksson har egen spannmålsproduktion som till största delen används som foder till grisarna.
– Jag tror att det kommer att lösa sig. Grispriset måste gå upp och spannmålspriset ner om vi ska ha en matproduktion i Sverige, säger Filip Isaksson.
Rocklunda gård utanför Sköldinge föder upp 8 000 smågrisar per år, varav 5 500 föds upp till slaktvikt på gården och resterande säljs till andra producenter.
– Idag går vi back med ungefär 350-400 kronor per slaktsvinsgris, säger Filip.
Han får även sämre betalt för de 2 500 grisar som han säljer till andra producenter.
– De kan tänka sig att betala kanske halva priset mot vad de har gjort på grund av att spannmålpriset eller fodret är så högt. De väljer att gå ner på halvfart och att inte fullbelägga sina anläggningar.
Problemet är att grispriset inte har ökat i samma takt som foderpriset. Rocklunda har egen spannmålsproduktion som till största delen används som foder till grisarna. Gården behöver dessutom köpa in en del proteintillskott till fodret. En mindre del av skörden säljs.
– Det är en utmaning. Vi måste börja tänka annorlunda för att få till det så att vi klarar det ekonomiskt, säger Filip.
Rocklunda har redan tidigare vidtagit åtgärder för att minska sina kostnader. Förra året övergick man från soja till rapsmjöl som proteintillskott för att spara pengar. Nu har även rapsmjölet blivit för dyrt. Under våren börjar Rocklunda istället med så kallad drank som foder. En stor tank har installerats på gården som ska fyllas med drank till grisarna. Rocklunda säljer vete till Lantmännens etanolfabrik i Norrköping. Dranken, som är en biprodukt vid etanolframställningen, köps tillbaka som foder till grisarna.
Dessutom byggs två nya silos på gården för att en större del av den skörd som säljs ska kunna lagras. Då behöver man inte sälja direkt efter skörden på hösten utan kan vänta till dess att priset är gynnsamt.
– Nio gånger av tio är det bättre betalt efter nyår, säger Filip.
Filip Isaksson bygger två nya silos för att kunna lagra en större del av skörden. – Nio gånger av tio är det bättre betalt efter nyår.
Två tredjedelar av köttet från Rocklunda gård går till handeln och en tredjedel till restauranger och saluhallar. Filip tycker att det är viktigt att konsumenterna köper svensk mat. Han tycker också att bönderna borde få en större andel av det som konsumenterna betalar istället för att det ska stanna hos handlarna.
Trots de ökade kostnaderna är Filip optimistisk. Grispriset har redan gått upp lite och han har fått signaler från branschorganisationen om att det kan att ljusna under våren. I mars valde han att seminera 50 suggor på gården vilket betyder att det kommer att födas nya grisar i sommar.
– Det tar ändå tre veckor, tre månader och tre dagar att få fram de här grisarna och då är vi ganska långt fram. Mycket kan ha hänt i omvärlden och då borde regeringen ha kunnat ta lite mer beslut. Slakterierna kan ha börjat betala mer och spannmålspriserna ha gått ner. Jag tror att någonting kommer att hända. Händer det ingenting får man börja tänka om. Då måste vi kanske dra ner produktion.
Filip Isaksson vid den nyinstallerade tanken som ska fyllas med drank till grisarna.
Filip tycker att regeringens krisstöd på en miljard kronor till lantbruksföretagen är otillräckligt. 700 miljoner kronor av stödet går till skattelättnader på diesel som har ökat mycket i pris.
– Det skulle kunna vara snabbt gjort att ta bort skatten. Det skulle göra mycket för alla bönder för det går åt enorma mängder diesel för att producera. Det är nästintill en omöjlighet att vi ska kunna få ett fossilfritt lantbruk till 2030.