Kajsa Björe, hoppryttare från Eskilstuna, skulle just nu befinna sig i Belgien för en uppladdning av utomhussäsongen. I stället är hon hemmavid, eftersom gymnasieskolorna även slagit igen.
– Jag hoppas verkligen inte vi får ridförbud här också. Visst, det finns risker men det händer sällan något. Jag har bara åkt till sjukhuset en gång under alla år jag hållit på, säger hon.
Att bara sluta rida tror Kajsa inte är något alternativ, hon har heller inte ändrat sin träning på något sätt efter virusutbrottet.
– Nej, om man tycker att man gör något riskfyllt så kanske man inte ska hålla på med det.
Kajsa säger också att hon tror att det händer mer olyckor i hanterandet av hästar än när man sitter i sadeln.
– Det är lättare att bli sparkad i hagen än att man ramlar av, säger hon.
– Enda skadorna jag har fått är när jag blev sparkad av en häst och när jag ramlade av helt odramatiskt på ett ridläger. Då bröt jag armen, konstaterar Vagnhäradstjejen Filippa Ljungberg.
Hon skulle om ett par veckor göra årsdebut i en tvåstjärnig tävling i Polen, men som alla andra arrangemang är den inställd.
– Det är så synd, Mylo är i toppform just nu. Vi debuterade i medelsvår B i vintras och han gick jättebra, säger hon.
Att inte tävla är en sak, men att sluta träna en helt annan.
– Min hästar gillar att arbeta och får de en vecka ledigt, ja då kommer de att explodera, säger hon.
Men Filippa skulle aldrig göra något farligt på hästryggen.
– Jag vet att det kan hända saker, vi håller på med levande djur. Jag är orädd av mig men jag gör inget som jag vet att vi inte klara av.
De båda tjejerna försöker ändå att utnyttja den speciella situationen som råder just nu.
– Jag fokuserar på uppbyggnad, att göra hästarna starkare. Kör lite cavaletti och försöker att köra individuell träning på det som inte synkat till hundraprocent tidigare. Men det är svårt att veta när man ska ha hästen i toppform. Man kan ju inte träna ihjäl hästarna. Nu har vi tävlingsstopp till den sista maj, men vad händer sedan?, frågar sig Kajsa.
– Jag försöker att spendera mer tid med varje häst och skapa band med dem. Sådant som man kanske inte har så mycket tid till annars. När tävlingssäsongen sedan drar igång har vi ett försprång. Sen försöker jag galoppera i skogen och på galoppbanan i närheten för att de ska behålla uppe konditionen, säger Filippa.