Michael Maasing är smed och brandman och startade Smeder utan gränser för tre år sedan.
– Jag har tidigare umgåtts både med ukrainska och ryska smeder. När kriget startade bad mina ukrainska vänner mig om hjälp och på den vägen är det. I grund och botten handlar det om någon slags humanism. Det är fan inte rätt att slå på någon som är liten, säger han.
Det här Michaels sjätte resa med förnödenheter till frontlinjen där kriget mellan Ukraina och Ryssland utspelar sig. Totalt har han varit med och organiserat så att 80 fullastade bilar har nått Ukraina.
– Alla kör inte ända fram till fronten. Huvudsaken är att bilarna kommer in i Ukraina, resten ordnar sig med lokala chaufförer, förklarar Michael och fortsätter:
– Varje förare från Sverige kör så långt in i landet som man känner sig bekväm med. Av de sex som åker nu, kör två hela vägen fram till fronten. Bilen som jag kör lämnar jag i västra Ukraina.
Han räknar med att köra drygt 200 mil, till fronten är det 250 mil från Rejmyre.
– Jag vet inte exakt hur nära fronten jag kommer den här gången. Hittills har jag varit två kilometer från fronten som närmast. De tar hand om oss på bästa sätt och säkerheten är stor. De vill inte att det ska hända oss något, säger Ulf Westerlund, som till vardags är hovslagare och deltidsbrandman.
I och med Donald Trumps olika utspel den senaste tiden har säkerhetsläget i Ukraina förändrats. Men rädslan för att något ska hända verkar vara noll när vi samlas i smedjan för en kopp kaffe.
– Nej, de har bra koll hur och vart man kan köra, säger Ulf Westerlund.
– Det som har hänt ger bara mer kraft, både för oss och hela Ukraina, säger Erik Ärlebäck.
Frågan lämnas öppen utan några skarpa svar. Men det är ändå ett krig som pågår, risken att ni inte kommer hem igen finns ändå där, försöker jag för att få en reaktion.
– Olycksrisken att dö i trafiken är större än när vi är i Ukraina. Visst kommer det ner någon missil ibland och träffar volontärtält, men inte så ofta, berättar Erik Ärlebäck, som arbetar på Siemens Energy i Finspång.
– De ryska drönarna har jag hört på nära håll. Då är det förstås inte roligt, säger Ulf Westerlund.
– Är man tyst och inte gör någonting, då tycker jag att man låter det här ske. Vi har hittat ett sätt som inte är superfarligt, men som ändå gör stor skillnad, menar Michael Maasing.
Bilarna de kör lämnas till en förening i Ukraina som sedan ser till att en bataljon vid fronten får fordonen med all last.
– Vi får inte lämna bilarna direkt till en stat, därför har vi det upplägget. Det går åt otroligt många bilar. De bilar som är stabsnära lever längre, men de som är längre fram vid fronten har betydligt kortare levnadstid, säger Michael Maasing.
Allting genomförs ideellt av de inblandade, men var kommer bilarna och alla grejer ifrån?
– Generösa personer som skänker pengar, så vi kan köpa bilarna. Ibland är det personer som skänker bilar som inte är i toppskick längre. Företag skänker dataskärmar och andra prylar. Den senaste tiden när Trump har gjort som han har gjort, har vi märkt att folk swishar mer pengar, säger Erik Ärlebäck.
Kvartetten går ut igen och fortsätter lasta sjukvårdsprodukter, tält, elverk, yxor och mycket annat i bilarna. Färden mot fronten kan snart börja.