Här hade han skolgymnastik när han gick i skolan för första gången 1969 och numera är han här för att titta och säga några väl valda ord när på Vingåker volleybollklubb spelar match i elitserien.
Han tillbringade mycket tid i hallen när sonen Lukas, numera ungdomstränare och A-lagsspelare, började spela volleyboll.
Han blev äldre och äldre och bättre och bättre, han fick först träna med A-laget och sedan spela med dem. I samma veva frågade Marc Oskarsson (sportchefen) mig om jag kunde ta hand om speakersysslan när jag ändå alltid satt i hallen.
Hur tänkte du då?
Han måste vara knäpp som frågar mig, å andra sidan har jag inte haft svårt att utrycka mig. Jag kunde inte volleyboll då, men jag har lärt mig mycket under de här tre åren som jag har varit speaker.
Förutom VVK:s matcher har Kenneth varit speaker på några av KVK:s seriematcher och under GP:et i Duveholmshallen. Förutom att vara en entusiastisk röst så vill han även vara så informativ som möjligt vilket i sin tur ger en variation i snacket mellan bollarna.
Jag försöker alltid stoppa in saker som jag inte förstod som nybörjare men som jag har lärt mig. Volleyboll är ett ganska enkelt spel när man ser det, men det finns många regler som inte är helt enkla. När domaren blåser av försöker jag ibland att ge en förklaring till varför.
Nyligen tog han sig an uppdraget som ordförande i VVK och han tycker sig se ljuset i tunneln.
Känslan är att vi är på väg uppåt igen, vi är på väg att vända den negativa trenden även om inte resultaten hittills har talat för det. De matcherna som vi har spelat i början är inte de som vi ska vinna, de kommer längre fram.
Han vidareutvecklar:
Jobbet har i första hand varit inriktat på att få ordning på ekonomin med de medel vi har och i och med det har lagbygget fått stå tillbaka lite grann.
Vi hade därför till en början ingen möjlighet att göra något radikalt med laget. Men när vi hade gjort grundjobbet med ekonomin och lagt en budget såg vi att vi kunde värva en spelare och det blev Jordan Power från Australien.
När det gäller Kenneths egna aktiva karriär började den i unga år i skogen som orienterare. Hans pappa tog med honom på en nybörjarträning med Vingåkers orienteringsklubb. Det händer fortfarande att han med karta och kompass navigerar sig fram. Kenneth var också en flitig fallskärms-hoppare under en period för ungefär 15 år sedan.
När Kenneth lade den sysslan på hyllan började han cykla mountainbike. Han och några andra entusiaster åker bland annat cykelvasan sedan några år.
Vi är ett stort gäng som är med, när jag körde min första cykelvasa för fyra år sedan var vi bara fyra stycken och i augusti i år var 22 personer. Det växer hela tiden och vi har precis bildat en förening, säger Kenneth som även deltar i ett par andra motionslopp per år.
Kenneth är inte rädd för att utmana sig själv. I år deltog han i "Sveriges absolut tuffaste mountainbikelopp", men det var en övermäktig uppgift.
Jag tog mig inte i mål, det var för tufft för mig, jag är lite för tung och för gammal för att studsa runt bland stenarna.
Kenneth har varit Vingåker trogen under alla år. Det har varit några längre semester-resor genom åren men att flytta från orten är inget som han har övervägt eller kommer att göra.
Jag har rest mycket i mina dar, bland annat var jag i Australien och Sydostasien i två år. Jag längtar sällan hem när jag är ute och reser men det är alltid skönt att komma hem. Att flytta till någon annan ort i Sverige och bosätta sig kommer jag aldrig att göra. Jag mår nästan illa när jag tänker på det, säger Kenneth med bestämd röst.