Det var en sommarkväll 1956 i Göteborg med Örgrytes emblem på bröstet som Sköldingesonen Dan Waern blev ett namn i löparvärlden.
- På Julispelen på Slottsskogsvallen kom mitt stora genombrott på den engelska milen. Då var jag helt okänd.
Senare samma år fanns han med i landslagstruppen som begav sig till de olympiska spelen i Melbourne.
- OS var i december, så vi kunde inte hålla formen. Jag gjorde självklart mitt bästa, men det blev lite av en turistresa.
Under det efterföljande året kom en av Dans största milstolpar.
- Det var skoj att komma under drömgränsen. Jag fick ett paket hemskickat, som innehöll en slips som det stod "4 minuter" på. Roger Bannister (den förste att springa under fyra minuter) var avsändaren.
Senare samma år fick han ett kungligt samtal.
- Det var prins Bertil som sa att jag hade vunnit bragdguldet. Jag sa "tjena Berra, hur är det med farfar din?" V Gurra var ju ordförande i Riksidrottsförbundet. Men bragdguldet är större i dag än vad det var då, berättar Dan och bjuder på ett leende när han minns tillbaka.
Löparkungarna innan Dans genombrott hette Gunder Hägg och Arne Andersson.
- Alla väntade på en ny Gunder. Det var rätt tacksamt att slå igenom då. Jag gick in för att slå Gunders svenska rekord
Dan gick från klarhet till klarhet och axlade manteln som den nya löparkungen.
- De ringde från Karlstad och ville att jag skulle göra ett världsrekordförsök på 1000 meter. Mitt krav var att de skulle få ihop ett bra gäng.
Gällande ersättningen drog han en riktig vinstlott.
- De föreslog att ge mig 1- 000 kronor. Jag sa 50 öre per åskådare i fall det blev dåligt väder. Det kom 10- 000 åskådare och jag slog rekordet.
Han fullkomligt dominerade på hemmaplan. Tre raka SM-guld (58-60) på 800 meter och sex raka titlar (56-61) på 1- 500 meter talar sitt tydliga språk.
- Att vinna SM var viktigt. Det var fyra tävlingar på tre dagar, bättre träning kunde man inte få.
I Rom 1960 fick han tillfälle att revanschera sig efter Melbourne.
- Jag var i kanonform i försöket. I finalen, tre dagar senare, sprang jag in på 3.40 på ren vilja. Jag har nog aldrig varit så besviken som då, säger Dan om den försmädliga fjärdeplatsen.
Karriären fick ett abrupt slut när han var 27 år gammal.
- Jag blev diskad av det internationella friidrottsförbundet då jag tog för mycket betalt och bröt mot amatörbestämmelserna. Då var det skogen som gällde.
Men då kan man fråga sig hur allt började?
Dans idrottsintresse väcktes i tidig ålder.
- Vi spelade fotboll hela tiden. Katrineholms boxningsklubb fick en filial i Sköldinge. Det var den bästa vinterträningen som gav en otroligt bra grundträning
- Mitt första lopp var Åsaloppet i Sköldinge som 15-åring, jag kom i mitten.
De efterföljande fyra åren växte intresset successivt för löpningen.
- Då var jag helt inställd på att jag skulle satsa på löpningen.
Från Sköldinge, gick han till Flen för att bli värvad av Gefle IF, som var en av de stora friidrottsföreningarna på den tiden. Och när han kom till västkusten och ÖIS slog han igenom.
- Jag körde kvalitetsträning på löparbana tre gånger i veckan. Då kunde vi samlas ett tiotal och köra tio stycken intervaller på exempelvis 400 meter. Men ibland kom en del på slutet och jag ville inte förlora mot dem. Då fick jag slita hårdare och det sporrade mig.
Förutsättningarna då och nu är som natt och dag.
- På tartanbanorna springer de en sekund snabbare per varv.
Han är lite kritisk till dagens friidrottare.
- De gör inga bra tider. Friidrottarna säger att huvudsaken är att de vinner på SM. Jag säger att de måste göra bättre tider. Annars kommer de aldrig bli bra internationellt.
Trots 80 år fyllda håller han kroppen i form.
- Jag går stavgång 30 minuter varje dag fort så att jag blir svettig. Men nu har jag fått en muskelbristning som tvingar mig till vila.