I lådan som står bredvid sängen ligger fyra racketar nedpackade bland bollar och träningskläder. Jan Elmhag plockar omsorgsfullt upp racket efter racket tills han står med fyra olika varianter. Pingis, badminton, squash och tennis.
– Den här har varit med ett tag, säger Jan och drar handen över den trasiga plasten runt squashracket.
– 15 år om jag inte minns helt fel.
För bara några dagar sedan var han i Guildford, fem mil utanför London. VM i racketlon lockade över 300 deltagare och Jan åkte dit med förhoppningar om att ta hem en medalj. Men motståndet var vasst och efter fyra matcher fick han lämna turneringen med en trettondeplats.
– Jag var väldigt besviken efter första matchen. Men det är en helt annan nivå på sporten i dag. Vissa spelare behärskar alla delmomenten, de är duktiga på alla fyra racketsporterna. Det är verkligen fascinerande att se vilken hög nivå de håller. Vissa tränar varje dag och åker världen runt varje månad för att tävla.
Intresset för racketsporter började redan när Jan var ung. Han spelade pingis i garaget hemma i Tullinge i Stockholm och när solen gick ner och föräldrarna hade gått och lagt sig kröp han under stängslet till tennisbanorna och kunde stå där och nöta i flera timmar.
– När jag blev äldre fortsatte jag att spela tillsammans med mina vänner. Jag minns att vi körde alla fyra racketsporterna och ibland slog vi vad om ett gäng whiskeyflaskor när vi spelade. Konstigt nog missade vi första SM-tävlingen i racketlon 1990. Vi upptäckte det först ett år senare och då fastnade jag direkt.
Enligt Jan råder det viss förvirring kring vilket land som faktiskt kom på racketlon först. Enligt svenskarna var det SM-tävlingen 1990 som var startskottet, men finländaren menar att de redan året innan hade tagit fram sporten och börjat utöva den.
– Sedan 1991 har jag tävlat och hållit igång i princip varje år. 2004 tog jag mig upp på toppen när jag tog hem ett VM-silver. Sedan har jag också tagit tre SM-guld, två i H50 och ett i H55.
Just VM-silvret i Österrike minns han fortfarande.
– Jag hade väldigt tur i lottningen av motståndare. Han som var överlägset bäst hamnade på andra sidan av spelträdet och slog ut riktigt bra motståndare. Jag själv fick ta mig igenom de skotska, finska och tyska mästarna innan jag stod där i finalen. Men där tog det stopp. Pär Carleke, också från Sverige, var överlägsen den turneringen.
Hemma i huset ett par kilometer utanför Sköldinge är en av bokhyllorna fyllda med litteratur. Insikter och växter breder ut sig över bokomslagen.
– Jag är biolog och jobbar som naturvårdare. Jag gör naturvärdesbedömningar, tittar på den biologiska mångfalden på specifika områden och jobbar med rödlistade arter. När jag kom till Katrineholm började jag jobba som biologilärare på Tallåsskolan. I dag reser jag runt och arbetar med projekt.
Ett av de senaste uppdragen involverade ett fridlyst djur.
– I Trosa var jag och tittade på vattensalamandern, en ovanlig art som vi bör skydda. Jag var där i våras och inventerade våtmarken som vattensalamandern bor i. I dag var jag ute och tittade om det har varit någon reproduktion och upptäckte att det fanns yngel från vattensalamandern där.
Mellan yrkesprojekten försöker Jan att hitta tid för träningspass. I Katrineholm brukar han träna tillsammans med pingisföreningen, men för att spela squash måste han ta sig till Stockholm.
– Jag försöker att träna så mycket som möjligt med racket i handen. Men det handlar inte bara om det för att du ska orka med en match i racketlon. Det är en slitsam sport, den tär på knäna. Att både styrketräna och konditionsträna är viktigt om man siktar högt inom sporten. Jag hoppas att jag kan skaffa lite bättre disciplin i joggingspåren framöver, säger han och ler.
Efter ett helt liv som racketfantast har en av hans söner valt att gå i pappas fotspår.
– Hannes spelar tillsammans med Katrineholms pingisförening just nu. Men det är den enda racketsporten han håller på med, säger Jan och ler.
– Man kan säga att i alla fall en liten del av mitt racketintresse har smittat av sig.