Den utsålda konserten med Rickard Söderberg blir den sista med Håkan Lönnberg på trogen postering till vänster om dirigenten.
– Det känns både och. Efter 40 år blir det en omställning. Jag var 23 när jag började som konsertmästare. De första åren var det jäkligt nervöst. Jag var ung och oerfaren, säger Lönnberg.
Om han inte inledningsvis var en trygg klippa i orkestern, i varje fall inte från sin egen horisont, så är han det definitivt nu. Men livet förändras, och med lite kvar till pensionsåldern väljer Håkan Lönnberg att lämna musiklärarjobbet på Kulturskolan samt orkestern och återvända till uppväxtorten Delsbo i Hälsingland.
– Där lärde jag mig att spela fiol, och där har jag släkt, vänner och spelmanskompisar.
Violinen kom in i hans liv av en slump. När en kompis tipsade om ett läger med fotboll på dagarna och fiolspel på kvällarna hakade Håkan Lönnberg glatt på. Där och då, i mellanstadieåldern, valde han sitt instrument. Men att han också skulle ha det som yrke var inte självklart. Han jobbade extra som kock på turisthotellet på hemorten, men en dag kom hans fiollärare med hustru på besök där hemma. Hustrun slog bokstavligen näven i bordet och sa: "Håkan, han ska spela fiol!".
Och så blev det. I mitten av 1970-talet kom han till Katrineholm och har sedan dess sett ett otal elever i musikskolan, sedermera Kulturskolan, komma och gå samtidigt som han har spelat i Katrineholms symfoniorkester.
Som konsertmästare har han ett alldeles särskilt ansvar i orkestern, för att leda stämningen, hålla i praktiska frågor och ingå i programrådet som ska hitta passande verk för orkestern och föreslå solister som oftast måste bokas långt i förväg.
– På konsertdagen ska jag representera orkestern, se till att det stämmer bra och ta emot dirigenten. Och om jag inte spelar, då spelar inte de som sitter bakom mig.
Symfoniorkestern repeterar en gång i veckan och Håkan Lönnberg kan se tillbaka på en fin och lång tradition av uppskattade konserter i Katrineholm. Det är bara en handfull kommuner av Katrineholms storlek som har en egen symfoniorkester.
– Och vi har haft många bra solister, tack vare närheten till Stockholm och Norrköping.
Särskilt uppskattar han att ha fått spela med de stora lokala musikerna Elin Rombo, Carl Pontén och Martin Sturfält och han minns med glädje storsatsningar, som när orkestern 1990 gav "Chess" med Tommy Körberg.
Allt har sin tid, och för Håkan Lönnbergs del väntar förändring. Han är ganska osentimental kring uppbrottet och ser fram emot att få tid att nöta stycken som han inte har hunnit lära sig tidigare, och dyka ner i den hälsingska folkmusiktraditionen.
Han och hustrun kommer att bo vid Dellen, vilket ger honom strålande möjligheter att ägna sig åt fiskeintresset. Och den stora familjen – barnbarn nummer 15 har nyss sett dagens ljus – kommer att få mer av Håkan Lönnbergs tid och omsorg.
– Det blir bra, det här.