Man svänger nästan runt sig själv när man kör den smala grusvägen ut till Mattias Höögs snickarbod mellan Hälleforsnäs och Malmköping. Skogen brinner av höstfärger medan vi passerar öppna fält, hagar, små sjöar och gårdar.
Här ligger Mattias Höögs snickarbod, mitt i en kohage. Vi kryssar mellan komockorna den sista biten, men kreaturen har just tagits in i lagården intill.
Inne i boden värmer en liten kamin gott. Läggs väggarna hänger mängder med verktyg – sågar, hyvlar, borrar och mycket annat. Men det är i princip bara tre av dem som används – den lilla yxan, morakniven och skålkniven. Mer behöver inte Mattias Höög för att skapa skedar i alla olika storlekar. Allt från stora slevar till minimala saltskedar.
På snickarbänken ligger ett tiotal färdiga alster och glänser. Men de är bara på tillfälligt besök. Här i boden gör Mattias bara grovarbetet. Finliret med kniv gör han sedan hemma i lägenheten i Hälleforsnäs. Sandpapper använder han inte.
‒Ytan blir inte lika fin då. Det är inte traditionellt hantverk heller, säger han.
Hantverket har han lärt sig på egen hand.
‒Jag har kollat mycket på Youtube. Många som håller på med slöjd lägger ut filmer där. Det vore förstås enklare att gå en kurs, men det är roligare att lära sig själv, säger han.
Han beskriver sitt lärande lite som arkeologi.
‒Jag har tittat på gamla svartvita filmer hur de gjorde förr och återupplivat det. Till exempel en sån här stor skålkniv, säger han och visar den böjda kniven med ovanligt långt skaft.
‒Det är inte många som använder en sån i dag, den försvann när maskinerna kom.
Mattias Höög har hållit på med sniderier sedan barnsben. Hans tre bröder är bara några av alla i släkten som hållit på med trähantverk. Som barn täljde han barkbåtar med kniv. Nu har han slöjdat på heltid i två år, efter att ha studerat både matematik och robotteknik på universitetsnivå.
‒Det gav inte den djupare insikt jag ville ha. Det är skönt att vara tillbaka på landet och få jobba med händerna. Trähantverk känner jag mig hemma i. Det är hårt att jobba med kroppen, men skönt. Man känner att man gör nytta när man gör en träsked.
Skedarna gör han i många olika träslag – rönn, lönn, björk, lind, poppel och ek. Träden har olika egenskaper och det gäller att hantera träet rätt.
‒Poppel är det enda som är tillräckligt mjukt för att kunna göra stora slevar av. Matskedar måste bli tunna, då behövs ett hårdare träslag. Den här krokiga skeden har jag gjort ur en böjd bit rönn. Den följer träets form. Det är en hel vetenskap hur man ska förstå träden. Man måste lära sig deras naturliga egenskaper.
Varje slev eller sked tar mellan 30 minuter och två timmar att tillverka. Svårast är att tillverka matskedar. De måste ha ett perfekt djup, vara tunna och dessutom vara sköna att hålla i.
‒Det är mycket mer att tänka på än när man gör en stor slev.
Sina alster säljer han på marknader i närområdet. Bland annat kommer han att delta på en del kommande julmarknader. En marknad per helg räcker för att han ska kunna leva på sitt hantverk just nu. Och någon tanke på ett annat jobb finns inte.
‒Jag kommer alltid att hugga skedar, så länge kroppen klarar av det.