Alla som lyssnade till journalisten och författaren Katarina Wennstams sommarprat i P1 vet att hennes ord där var som ett slag i magen. Med en väl avvägd blandning av ren och skär ilska och ren och skär kunskap ger Wennstam oss viktig insikt om hur det står till med jämställdheten.
I ”Har du ingen humor?” har hon samlat ett antal instagraminlägg som hon har gjort i ämnet, där hon klär av många av de uttryck som fortfarande lever kvar kring hur samhället förhåller oss till kvinnor och tjejer. Att pojkars grymma beteende ursäktas med ”pojkstreck” – vad gör det med unga män som växer upp och ständigt hör den ursäkten, undrar författaren. Att gängkriminalitet förklaras med att någon skulle ha ”stulit” den andras flickvän, vad säger det om en människas värde? När blev kvinnor ägodelar? Varför heter det ”familjetragedi” när en man mördar hela sin familj? Varför heter det inte rätt och slätt "mord”? Samma sak gäller för begreppet "utvidgat självmord".
Katarina Wennstams bok är en ögonöppnare fylld av aha-upplevelser och den låter oss titta närmare på de uttryck som inte minst medier och polisväsendet använder kring brott som rör kvinnor.
Men boken handlar om mer än så. Den handlar också om alla förväntningar som en man har på sig. ”Big boys dont cry” heter det. Stora pojkar gråter inte. Men självklart ska de få gråta. Och så klassikern ”har du ingen humor” när skämten är kränkande, onödiga och plumpa och någon biter ifrån. Men det handlar förstås inte om att sakna humor. Det handlar om att upprätthålla någon sorts nivå för vanligt, välbehövligt folkvett.
Katarina Wennstam skriver också klargörande i boken om det vi ser på film och hur det är i verkligheten. Som att våldtäktsoffer på film stapplar blödande från brottsplatsen medan de i verkliga livet sällan har synliga skador.
Den här boken borde finnas i varenda ung kvinnas väska. Varje gång hon inte orkar argumentera kan hon ta hjälp av Katarina Wennstam med att dänga budskapet i huvudet på den som inte fattar värdet av jämlikhet. Men minst lika viktigt är det att pojkar och män läser och fattar. Ju fler som gör det, desto bättre blir samhället. Och det har precis varje människa att vinna på.