Katrineholm har en ungdomsrevy, det är coolt. Den rymmer också mycket talang, Sara Trolin är en begåvad dansare, Linda Råsberg sjunger och skådespelar med auktoritet, Maria Jakobsson har också framtiden för sig som revyräv, jag skulle kunna räkna upp flera, som Klara Karlsson som har en sångröst och en utstrålning som skulle kunna ta henne långt. Kristoffer Andersson känner vi från Katrineholms-revyn.
Under cirka en och en halv timme bjuder detta gäng på sketcher, musik och dans på scenen i Gamla Palladium som fått en scenografi som hämtad från tv-studion där Fem Myror är fler än fyra elefanter spelades in, med glittrigt draperi och en trappa, och lösa bort och stolar eller vaggar som plockas in efter behov. Enkelt och snyggt, och med den levande orkestern placerad i ett bås till vänster.
Varför jag tänker på en tv-studio är kanske för att tv på pappret har inspirerat till denna revy. Vi får se sketch om ett språkprogram och en om ett debattprogram om ungdomskultur, och ett nummer kallat Bonde söker fru. Jag slås av att det handlar mer om kärlek till tv-mediet än en ambition att driva med den här typen av program.
Överlag är Fjärde gången gillt en väldigt snäll revy. Och vuxen. Perspektivet känns vuxet liksom ämnena och frågeställningarna som tas upp.
En del sketcher har också en hel del år på nacken, som Mördartango, fint framförd av Linda Råsberg, Klara Karlsson och Maria Jakobsson, men jag har svårt att hitta något fräscht i en sexistisk sketch som handlar om "jobbiga karlar" som en gång var Lill Lindfors paradnummer.
Några nummer sticker dock ut, ett där Erik-Arvid Magnusson och Kristoffer Andersson spelar två blinda farbröder med vit käpp och ett där Sara Trolin Linda Råsberg gör ett dansnummer som heter Spegel, spegel. Så är det roligt att se ungdomsrevyn.
Annars ska man se Fjärde gången gillt för sången, musiken och dansen.