Vi kom från olika världar men vi gillade varandra. Lekte så fort skolan var slut och på helgerna. Allt var olika med oss frånsett att vi var födda samma månad och samma år. Hon var rödhårig med det korta håret på skaft. Såg ut som Kajsa Kavat, om du är gammal nog att komma ihåg henne. Hon som bodde i en bokhylla, rymde, levde rövare och sa vad som kom henne för.
Hon var mellanbarn i en stor syskonskara, pappan drack för mycket och jag var lite rädd för honom. Det hände att vi satt på logen en bit bort och hörde hur han gormade. Då gick vi inte hem, utan satt där i skymningen och berättade glada historier för varandra och så planerade vi en framtid som skulle bli mycket bra för oss båda.
Mamman arbetade på en fabrik, både dagar och nätter. Vi pratade aldrig om detta faktum, för det gick ju inte att göra något åt. Fast jag kunde se på henne när det var dags för mamman att gå på ett kvällspass. Då blev hon orolig i blicken och svor mer än vanligt.
Jag var ljushårig, håret välkammat i flätor med rosetter som matchade mina kläder. Klädd som årstiden bjöd i plagg som köpts enkom för mig. Jag var välartad, tackade för maten, svor aldrig, höll upp dörren för äldre, skrev brev till farmor och moster när jag fått pengar i födelsedagspresent, hade brevvän i England och åkte på vänbesök till Odense med kyrkokören. Min storasyster var tolv år äldre och gick på sjuksköterskeskolan i Helsingborg.
Min mamma var hemmafru. Bakade ofta rulltårta eller sockerkaka som hon bjöd oss på efter skolan, med kylskåpskall mjölk till. Hemma hos oss skötte hon sig alltid. Tackade till och med för maten och kastade inga saker runt omkring sig.
- Hon har det inte så lätt, sa min mamma och skrynklade ihop pannan i djupa veck. Men ett kan man i alla fall inte klaga på, hon har alltid rena kläder på sig.
Det här var nämligen på den tiden när det var extra viktigt att vara ”hel och ren också under”.
- Ifall man blir sjuk och hamnar på sjukhus, sa mor.
På julaftons morgon, när jag var nio år, ringde telefonen hemma hos oss. Det var hennes mamma som ville prata med min. Jag lämnade över luren. På mammas min förstod jag att det var allvarligt.
- Det har hänt en olycka som gör att din vän ska bo hos oss ett tag, förklarade mamma när hon lagt på. Vi får säga till pappa att han tar ut bilen så åker vi och hämtar henne.
Långt senare skulle jag förstå att min väns pappa hade slagit hennes mamma så sönder och samman att hon låg på sjukhus och inte ville att dottern skulle vara kvar där hemma med sina syskon.
Så hon kom till oss och så roligt hade jag inte haft på en julafton någon gång tidigare. Vi lekte, knäckte nötter, åt knäck, drack julmust och tittade på Kalle Anka på tv. När det knackade på dörren efter att Bengt Feldreich sagt God jul, så tittade min vän på mig.
- Vem kommer nu, undrade hon.
Min mamma hade tack och lov tänkt på att tomten behövde en omfördelning i julklappssäcken. Några av de vackert inslagna paketen hade fått en ny etikett med min väns namn i- stället för mitt.
Mamma satte in en extrasäng i mitt rum och när vi låg och höll varandra i handen sa hon tyst:
- Jag har aldrig fått så många paket förr.
- Men det var ju bara fyra, svarade jag.
- Jag har aldrig fått fler än två, ibland bara ett.
Jag fick anledning att minnas denna julafton för länge sedan häromdagen när vi fick en förfrågan om Kuriren ville samverka med KFV Marknadsföring AB, Svenska kyrkan, Pingstkyrkan och Mariakyrkan i en julklappssatsning. Tanken är att vi alla som kan och har råd ska göra julen något bättre för de barn som inte får besök av tomten. Vi köper en julklapp extra till någon annans barn eller barnbarn, skriver på om det är till en pojke, eller flicka och lämplig ålder.
Paketet lämnar du under granen på torget i Katrineholm söndag 18 december kl 14-16 eller under Tomtenatta, tisdag 20 december kl 18-20.
Ta vara på varandra och helgen!
P S. Följ gärna min blogg på kkuriren.se om vad som händer i mediehuset.