Vid ett tillfälle under konserten slår Bajsa Arifovska och Semmy Stahlhammer ihop sina stråkar. Kanske som en lek för att illustrera hur de i föregående stycke låtit hetsa varandra till tempohöjning efter tempohöjning. Men scenen säger också något om vad de tre virtuoserna, redan nämnnda Bajsa Arifovska och Semmy Stahlhammer samt Goran Alacki, lyckas skapa tillsammans.
För på Lokstallarnas scen förenas två musikaliska världar: den klassiska och den dansanta och svängiga klehmern. Det blir tvära kast. Semmy Stahlhammer inleder med Bach för att sedan följas av ett pärlband av makedonska folklåtar.
Men mötet skapar inte friktion utan respektive värld lyckas förhöja den andra. Stahlhammers häftiga fiolspelande blir mjukt och varmt när det förenas med Bajsa Arifovskas flöjt och klarinett. Och det sömniga ljudet från Goran Alackis dragspel blir dramatiskt när det blandas med Stahlhammers fioler.
Pappa till den här kvällen är den tidigare svenska ambassadören i Makedonien Lars Wahlund, som under sin tid som diplomat lärde känna såväl Bajsa Arifovska som Goran Alacki. För publiken så klingar förmodligen inget av namnen bekant, men faktum är att båda är något av rockstjärnor inom folkmusiken i hemlandet.
Goran Alacki är balkans dragspelskung och upphovsman till mer än 300 låtar medan Bajsa Arifovska är ett musikaliskt underbarn som trotsat oddsen och lyckats som romsk kvinnlig musiker. Hon var 18 innan hon höll i ett riktigt instrument första gången, innan dess skapade hon musik av att slå på kastruller. Nu är hon multinstrumentalist och musikprofessor.
Och överraskningarna tar inte slut där. För när Goran Alacki och co försvinner in i klehmerns stompiga tempo så uppstår spontandans i publiken.Två världar möts och ändå känns varenda ton självklar.