Om ni ser en glasögonprydd yngling som en stjärnklar kväll håller på att baxa ut en stor rörformad tingest någonstans runt Stensättersgatan så bli inte rädda. Det är bara Viktor Eriksson, 17 år, som ska ta sig en titt ut i rymden.
Viktor Eriksson är nämligen något så ovanligt som astrofotograf. Det innebär att han inte bara gillar att kolla på planeter, galaxer, nebulosor och annat ute i rymden, han vill också föreviga dessa på bild.
Kopplat till det stora sextums Newton-teleskopet har han en digital systemkamera och hela rasket rör sig på ett stativ med en motor kopplad till ett tolvvoltsbatteri. Det är ett styvt arbete att få med sig alltihop varje gång det är klar himmel och dags för lite stjärnkoll.
– Jag har varit rymdintresserad i hela mitt liv, men har bara sysslat med astrofoto i ungefär sex månader, säger Viktor Eriksson.
[fakta nr="2"]
Han har mer eller mindre dragit med sig hela familjen i sin hobby. Morfar skjutsar ofta eftersom även han är intresserad och mamma och pappa får hjälpa till att bära ut grejerna i bilen eller till en plats invid sopstationen på Stensättersgatan.
– Jag fick mitt första teleskop när jag var sju år av mormor och morfar. Det var en liten kikare som jag kunde kolla på månen med, säger Viktor Eriksson.
Sedan dess har intresset växt lavinartat. Nu går både julklappspengar, veckoslantar och alla besparingar åt till hobbyn som han lever för. Hela ekipaget med Newton-teleskopet går exempelvis på ett femsiffrigt belopp, avslöjar han.
Högteknologiskt är det också. På en knappdosa kan Viktor slå in koordinater på sin egen position och det han vill se ute i rymden, sedan söker teleskopet upp motivet automatiskt.
Så vad är utmaningen då?
– Att få till bra bilder, säger han direkt.
För även om han alltid varit intresserad av astronomi så har bilderna numera tagit överhanden.
– Jag tror att jag är den enda i Katrineholm som håller på, säger Viktor Eriksson som efterlyser fler med samma intresse.
Totalt har Viktor Eriksson tagit runt 150 bilder hittills och han beskriver processen med att få till bilderna som väldigt omfattande.
Ofta tar han många bilder med lite kortare exponeringstid och sedan pusslar han ihop dem i datorn efteråt, "stacking" kallas det för, så att en helhet med ovanligt bra skärpa uppstår. Ett alternativ är att ställa in kameran på exponeringstider upp till 7 timmar.
– Han lever för det här, säger Viktor Erikssons mamma Anna. Han sover så gott när han har varit ute och spanat på stjärnor.
Enligt Viktor Eriksson är det inte särskilt svårt att få till bra bilder numera, bara man har en digitalkamera och ett stativ som man kan rikta upp mot himlen.
– Du behöver inte ha det dyraste, det går ändå.
Han själv började med en vanlig fågelkikare som gick bra att titta på planeter och stjärnor med.
För Viktor Eriksson är moln den största fienden. Han håller ständigt koll på väderleken, nästan maniskt, för att en stjärnklar kväll baxa ut teleskopet i området runt Stensättersgatan.
– Det brukar komma folk och kasta soporna där jag står och tittar, säger Viktor Eriksson och skrattar.
De mest optimala omständigheterna för att kika ut i rymden och fotografera den beskriver han enligt följande:
– Det ska vara så mörkt som möjligt, låg luftfuktighet och en jämn temperatur. Fukt vrider på ljuset och det blir störningar på bilden. Härinne i stan blir det för mycket ljusföroreningar så det bästa är att åka ut på landet, säger Viktor Eriksson.
[fakta nr="6"]
– Det här definierar mig som person, det spelar in i mitt levnadssätt hela tiden. När jag är ute och går med hunden så tittar jag mest upp mot himlen.