”Människan har fötter, inte rötter.” Jag vet inte vem som var först med den geniala formuleringen, men inför årets val känns den extra viktig. Och det är förstås ingen slump att danska arkeologen Jeanette Varbergs bok ”Människor har alltid vandrat” kommer på svenska lagom till en valrörelse där just migrationen framställs som ett stort hot.
För det är ju precis som Jeanette Varberg konstaterar redan i titeln till sin tunna men innehållsrika bok: människan har alltid rört på sig. Somliga för att de varit nyfikna och äregiriga och velat undersöka vilka möjligheter som finns bakom nästa kulle eller bortom horisonten. Andra för att krig, hunger och fattigdom tvingat dem på flykt.
Utifrån både tretusenåriga lerskriftsbrev och modern DNA-teknik ger Jeanette Varberg oss ett koncentrat av världshistorien, och hon gör det genom att beskriva ett drygt tiotal av de största och mest betydelsefulla folkvandringarna. Hon börjar för 70 000 år sedan, när homo sapiens lämnar Afrika. Därefter kliver hon raskt fram till 9000 år före vår tideräkning, då människan börjar bruka jorden och skaffar sig husdjur. Det är en revolution som ger mänskligheten både mer mat och plågsam karies, men som också skapar ett ständigt behov av nya marker att odla. Alltså måste man vandra vidare.
”Människor har alltid vandrat” ger ett välbehövligt historiskt perspektiv på dagens migrationsströmmar. Som när hunnerna i början av 370-talet driver iväg goterna från nuvarande Ukraina och Rumänien och de desperat tar sig fram till Donau för att söka asyl i Romarriket. Det är vår och Donau strömmar vilt när 80 000 människor ska ta sig över floden i små båtar. Några försöker simma, båtar far in i varandra, människor drunknar, allt är kaos.
Känns historien som något ni nyligen läst i en dagstidning? Än mer skrämmande likt nutiden blir det när Jeanette Varberg beskriver hur de överlevande samlas i provisoriska läger utan avlopp, vatten och mat. Flyktingarna får inte den hjälp de utlovas och de som bor i närheten börjar snart klaga på stanken från läget. Desperata säljer familjerna sina sista värdesaker för lite mat. Nästan två årtusenden senare har inte mycket förändrats för folk på flykt.
Jeanette Varberg beskriver folkvandringarna som vändpunkter i historien. Vare sig det är krig, klimatförändringar eller utforskarlust som drivit folk att söka nya städer, länder och kontinenter så har vandringarna format vår historia och skapat den värld vi lever i just nu. Och hon hävdar bestämt att det mod som får oss att våga söka nya hem också är en av hemligheterna bakom arten homo sapiens framgångar.
Att människor flyr för att få drägligare livsvillkor är inget nytt fenomen. Om man inte förstått det förr så blir det mycket tydligt när man läser Varbergs pedagogiska bok. För det historien kan lära oss är just att folk som plågas av krig, torka, hunger och fattigdom alltid kommer att vandra vidare.
Och just därför skulle jag vilja sätta boken i händerna på alla de - politiker och andra - som tror att man löser den pågående migrationskrisen genom att skära av flyktvägar, stänga nationsgränser och minska flyktingkvoter. Jeanette Varberg får oss att inse att den inställningen inte bara är inhuman, utan också naiv och historielös.