Sanningen måste komma fram, säger Janne till Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman i det stora reportage om Granskning Sverige som reportern Mathias Ståhle gjort och som vi också publicerat här i Katrineholms-Kuriren. Ett reportage om en del av extremhögerns nya metoder, att via nätet sprida hat mot betalning och där medierna ofta är måltavla, eftersom media ses som en makthavare som förtiger ”sanningen".
Sanningen? Vad är det för "sanning" som mannen efterfrågar? Vad är det för "sanning" som han menar att media inte berättar?
Nyligen hörde jag Daniel Poohl förklara. Han är chefredaktör för Expo, stiftelsen som upplyser allmänheten om rasism och främlingsfientlighet.
Han förklarar att näthatet är en tydlig del i en ideologi: extremhögerns politiska mobilisering. Och han binder ihop dagens nättroll, sådana som Janne, med 1930-talets högerextremister och nazister, visar att det här som de kallar ”sanningen” är samma berättelse som då, men i ny form.
På 1930-talet handlade högerextremisternas ”sanning” om att judarna ägde och styrde media och där förde fram en "falsk" bild av världen. Idag menar de att "pk-media" (det är så de kallar oss, media som står upp för de pressetiska reglerna, som grundar sin journalistiska vision i uppfattningen om alla människors lika värde, som har en ansvarig utgivare som bär ansvaret och kan ställas till svars för en publicering som inte lever upp till pressetiken) döljer ”sanningen”.
Högerextremisternas mål är ett homogent samhälle, utan plats för alla. Metoden för att nå dit är separation och förtryck. Människor ska hållas isär och allt som stavas feminism, socialism, liberalism och mångkultur är avskyvärt. Glöm människors lika värde.
Daniel Poohl förklarar att extremhögerns anhängare (från Sverigedemokrater till rena nazister) anser att media är en kulturell maktelit, som driver samhället mot ett kollektivt självmord genom att undan för undan, och mycket i hemlighet, montera ned det med hjälp av tanken om alla människors lika värde. Högerextremisterna anser helt enkelt att media driver samhället längre och längre från "sanningen”, de säger att vi ljuger och förtiger uppgifter om invandringens negativa sidor och istället lyfter fram flyktingar och mångkultur på positiva vis.
Det pågår ett krig mot oss journalister som är en del av demokratins bärare. Kriget förs mot pressfriheten, mot det öppna samhället. Varje dag attackerar högerextrema anhängare oss med telefonsamtal, kommentarer i sociala medier, insändartexter och debattinlägg. Rasistiska röster som anser att människor ska separeras, skickas ut från landet, Sverige försvaras. Röster som vill få dig att tro att det är något lurt med samhället och därför manar de dig att välja bort oss och det vi står för: mångfald och alla människors lika värde, tolerans och styrkan i olikhet.
I veckan som gått har vi genom en rad publiceringar visat hur vår pressetik fungerar och hur vi jobbar med journalistik. Vi har berättat om konsekvenserna av vår demokratis lagstadgade åsiktsfrihet, yttrandefrihet och pressfrihet. Vi har beskrivit skillnaden mellan journalistisk granskning och hatsajters uthängning.
Vi, utgivare som står upp för de pressetiska reglerna, kommer aldrig att hålla med om den "sanning” Janne skriker efter. Vi kommer aldrig att köpa den rasistiska förklaringsmodellen och världsbilden.