Kvällen innan tidningen träffar Åsa Levander hemma i lägenheten på Öster har hon varit på temakvällen om årets pridetema på Perrongen.
‒Det var en tung kväll. Vi i Sverige är lite aningslösa och behöver nog ett wakeup call ibland, säger hon om temat, som handlar om hbtq-flyktingars situation.
Men även om budskapet kring pride ständigt är viktigt och angeläget, är paraden samtidigt ett tillfälle för fest, glädje och kärlek, menar Åsa Levander. Hon har sedan länge gått med i så många parader hon hunnit, från Norrköping till Stockholm, och nu alltså även Katrineholm.
‒Vissa säger ibland att pride inte behövs längre. Den dagen folk inte rynkar på näsan eller frågar vad min man heter, den dagen kan vi sluta med pride.
Åsa Levander är som många andra väldigt glad över att Katrineholm äntligen får sin egen prideparad.
‒Jag är skitpeppad, det är kul att så många verkar haka på det här nu. De är så duktiga, ungdomsgänget som fixar det här. Jag är sjukt stolt över Katrineholm, det är en chans att visa vad vi står för.
För drygt två år sedan startade hon Facebookgruppen Hbtq Katrineholm. Syftet var att alla som identifierar sig som hbtq i Katrineholm skulle kunna nätverka, träffas och umgås. Gruppen, som även har kommit att innefatta grannorter som Vingåker och Flen, har i dag runt 100 medlemmar.
Ett annat viktigt syfte har varit att nå ut till ungdomar, för att stötta och visa att unga som funderar kring sin sexualitet inte är ensamma.
‒När jag var i tonåren och bodde i Piteå hade jag egentligen bara en person att se upp till, och det var min farbror som bodde i Göteborg. Det kan vara ett stöd att se att det finns äldre i samma situation, även om det tar emot att kalla sig själv äldre, säger Åsa Levander och skrattar.
Hur upplever du att hbtq-personer blir bemötta i Katrineholm?
‒Det är ganska bra, vi är så många här i stan. Det har aldrig varit någon som varit direkt elak mot mig, men det är klart att folk tittar lite extra ibland.