Min dotter är galen i Gröna Lund. Det är dyrt, men jag sparade. Dagarna innan trillade hon och slog upp knät rejält. Vi åkte till akuten. De sa att hon måste sy. Min dotter är rädd för sprutor och fick panik. Men tanken på att inte få gå på Gröna Lund var ännu värre. Så under gråt och skrik accepterade hon till slut att få en bedövningsspruta. Efter en stund kunde läkaren sy sju stygn i hennes tolvåriga knä.
Vi fick lov att ta en taxi hem. Chauffören var från Irak. Han tyckte att Sverige är ett fantastiskt land.
”Ni vet inte hur bra ni har det här”, sade han.
Han berättade att när han var åtta år hade han spelat fotboll, trillat, slagit upp knät och fått en stor glasbit i såret. När de kom till sjukhuset och skulle sy ihop såret fick han veta att han inte skulle få någon bedövning om han inte kunde bekosta den själv. Det skulle ha kostat flera tusen kronor. Hans familjs pengar räckte inte till det. Utan bedövning sydde läkarna alltså ihop hans lilla knä. Han sa att han hade svimmat av smärtan.
"Mamma, om du varit tvungen att betala en bedövning, skulle jag inte kunnat gå på Gröna Lund då?" frågade dottern.
"Jag vet inte", svarade jag sanningsenligt.
Hon tog ut stygnen igår. Utan att behöva betala.