Svaret på frågan hade Hela Josfalk själv: för att hon hade en berättelse om helvetet att kommunicera, en berättelse som aldrig får glömmas. Och hon gjorde det gång på gång, så länge hon levde, för att hon var tvungen. För mänskligheten. För framtiden.
Hela Josfalk berättade om andra världskriget, om nazisterna, om förintelsen, om hur världen blir då vi gör skillnad på vi och dom.
Här om dagen hör jag en man säga i ett debattprogram i radion att jo, han har hört om förintelsen och jo, kanske dog väl en och annan. Men så farligt var det väl inte?
I Göteborg ställde Nordiska Motståndsrörelsen upp sig för demonstration för en vecka sedan, med plakat där en rad journalister (kända för att stå upp för en hållning där alla människors lika värde är självklar) i en hotfull ton framställdes som förrädare.
Vi lever i en tid då glömskan vill försöka lura med sig fler
Vi lever i en tid då glömskan vill försöka lura med sig fler. Vi har ett år kvar till nästa riksdagsval, vi har ett växande riksdagsparti som fortsätter att göra skillnad på människa och människa, vi ser nazister som vill marschera på öppen gata. Vi behöver stanna upp och tänka. Vad är det för samhälle vi vill ha?
– Vi har ju alla rött blod. Vi är alla likvärdiga människor, sa Hela Josfalk.
Mannen på radion är en av många som behöver höra Hela Josfalks berättelse och eftersom hon nu är död så berättar jag den (du kan ta del av den i sin helhet här på kkuriren.se).
Hela Josfalk föddes i en judisk familj i Polen 1923. Hon var 16 år när andra världskriget bröt ut. Hela greps av nazisterna, fördes till ett arbetsläger och vidare till koncentrationslägret Auschwitz. Här såg hon människor sorteras, skickas till höger eller till vänster. Livet eller döden.
– De som gick till vänster fick vi aldrig mer se. Varje dag levde man med skräcken att behöva gå till vänster, berättade Hela Josfalk för mig och beskrev de obeskrivbara om barn som slets itu, röken från gaskamrarna och människor som brändes i bensin. Bilder som gjorde att hon efter mer än 70 år fortfarande inte riktigt kunde begripa hur hon kunde överleva och lika lite varför människor hanterades på det här viset.
– Vad hade jag gjort? Jag var ett oskyldigt barn, som skulle bort.
Hela Josfalk tvingades sedan från Auschwitz till ett annat koncentrationsläger. Härifrån befriades hon i april 1945 av Folke Bernadottes vita bussar. Hon räddades från helvetet på jorden.
Kunskap är det bästa vapnet för att se till att historien inte upprepar sig
Hela Josfalk var övertygad om att kunskap är det bästa vapnet för att se till att historien inte upprepar sig, och att vi istället skapar en värld med plats för alla. Men hon oroades över utvecklingen som hon såg. Och som vi kan se fortsätter.
Mer kunskap behövs.
Den kunskapen försöker din lokaltidning bidra med varje dag.