Din lokaltidning är en modern historiebok, brukar vi säga. Rapporteringen som vi som lokaltidning ger av samhället är ju det som längre fram, sannolikt, kommer att bidra till hur historieskrivningen om vår tid kommer att se ut. Och därför spelar det förstås roll hur vi gör vårt urval och vilka som får komma till tals.
Just nu rullar vår reportageserie Pionjärerna, som berättar om kvinnor som utvecklat samhället. Kvinnor som betytt mycket för hur vi har det i dag, för hur det moderna samhället utvecklats och vars insatser varit avgörande för att vi i dag kan titulera oss ett av världens mest jämställda länder. Men det är kvinnor som knappast finns nämnda i historieböckerna. Ojämställdheten är tydlig och avsaknaden av kvinnor i historieskrivningen gör att vi får en skev bild av samhället.
"Det finns många kvinnor som gjort väldigt mycket men som inte lyfts fram i historieskrivningen", säger historieprofessor Maria Sjögren, som nu jobbat med att lyfta fram 1000 glömda kvinnor i det nya kvinnobiografiska webblexikon som lanserades den 8 mars. Ett lexikon som hon förklarar möjliggör att historieskrivningen kan få fler perspektiv.
Vi vill gärna tro att det där med ojämställd historieskrivning är ett överspelat kapitel, att vi vet och beter oss bättre i dag. I alla fall så är väl journalister medvetna och på tå, så att risken för den skeva bilden i framtidens historiebok kan uteslutas? Och vår egen bransch har väl kommit en bra bit på väg vad gäller jämställdheten? Nog borde väl dagens medierapportering vara jämställd?
31 procent av de som medverkar i det svenska nyhetsutbudet är kvinnor. (Resten är alltså män)
Ja, visst borde den. Men tyvärr är det inte så. När medias rapportering och tillstånd räknas om till siffror blir sanningen den att vi är långt ifrån så bra i jämställdhet som vi skulle önska.
På Internationella kvinnodagen arrangerade Europaparlamentet ett panelsamtal om kvinnors synlighet i svenska och europeiska medier och kvinnors ställning i mediebranschen. Så här ser siffrorna ut:
* 31 procent av de som medverkar i det svenska nyhetsutbudet är kvinnor. (Resten är alltså män).
* 17 procent av experterna som media citerar är kvinnor. (Resten är alltså män).
* 18 procent av experter eller kommentatorer är kvinnor. (Resten är alltså män).
* 35 procent av direktörerna inom media är kvinnor. (Resten är alltså män).
Långt ifrån godkänt alltså, eftersom den viljeinriktning om jämställdhet som finns i det svenska samhället och i EU och som säger att jämställdhet ska eftersträvas på varje område. Även i media.
Vem vi ser och hör påverkar hur vi uppfattar samhället. Därför spelar det roll vem Katrineholms-Kuriren ger frågan till, vem vi låter vara expert, vem som får kommentera. I lokaltidningen behöver vi se människor som vi kan identifiera oss med och spegla oss i. Därför behöver vi en mångfald av människor som syns i media och det minsta kravet är jämställdhet.
Åtskilliga medieforskare ger oss också bakläxa och pekar på att det ofta är stereotypa bilder av människor som vi vidareförmedlar i dagens nyhetsrapportering. Vi använder ord och bilder som riskerar att begränsa och hämma människor i stället för att uppmuntra till att vara precis den man vill vara, utan att begränsas av kön eller annat.
Till siffrorna ovan kan också läggas att 72 procent av kvinnliga ledarskribenter, krönikörer, chefredaktörer och kommentatorer har utsatts för hot eller trakasserier. Den som hotas överväger ofta att lägga ner pennan, att dra sig bort från media. Vilka bilder av samtiden får vi då? Hur modern och jämställd är egentligen lokaltidningen?