Marie-Louise Pedersen tar emot i sitt ljusa kök på Herrgårdsvägen i Vingåker.
– 1963 ville regeringen Erlander ta bort kristendomsundervisningen i skolan. Det blev folkstorm. Jag var 17 år och jobbade med en namninsamling för att bevara ämnet. 2, 2 miljoner svenskar skrev under, säger hon.
Men nu är det 2018 och valet stundar.
– Jag har delat ut foldrar och deltagit i debatter aula. På Högsjödagen stod vi och pratade med folk, säger hon.
Hon trivs med att arbeta med kommunalpolitik.
– KD har goda relationer med de andra partierna i Vingåker, säger hon.
Samarbete är viktigt, tycker hon.
– Det är ungefär som i en familj där man vill få ihop saker och ting. Om alla bara pratar emot varandra blir det kaos. Alla partier vill ju Vingåkers bästa. Vi har bara lite olika prioriteringar och olika sätt att göra det på, säger hon.
[bild nr="1, 3"]
På en byrå längs ena väggen står en rad med fotografier på barnbarn i olika åldrar. Skolan är en viktig fråga för Marie-Louise Pedersen. Hon är lärare och har arbetat med nysvenskar på SFI och på gymnasiet i stor del av sitt yrkesverksamma liv.
KD vill förbättra skolan.
– Det behövs mindre barngrupper i förskolan. Max 12 barn för att de ska bli sedda och få det de behöver. Och högre lärartäthet, säger hon.
Hon tycker att staten lägger sig i vissa saker för mycket. Som hur familjer ska använda sin föräldraförsäkring. Eller vad barnen ska leka med på förskolan.
– Det blir flummigt. Vill en pojke leka med bilar kan han väl få göra det, säger hon.
Marie-Louise Pedersen är uppvuxen i en baptistfamilj i Köping. Fadern arbetade inom bilindustrin och modern var hemmafru. I Köping var det inte ovanligt att tillhöra en församling. Hon hade en ungdomsgrupp från kyrkan som hon umgicks med. Det var en trygghet.
Hon blev tidigt intresserad av Asien och Japan.
– När jag var barn fanns det en missionärsfamilj i min församling som bodde i Japan. De kom hem ibland och berättade om sitt arbete. Det tyckte jag var väldigt spännande, säger hon.
Som nittonåring åkte hon till Örebro för att läsa teologi. På en skola i Schweiz träffade hon sin norske man som senare blev pastor. De åkte till Japan tillsammans och arbetade med engelskaundervisning och mission i 12 år. När deras äldsta dotter skulle börja i skolan reste de tillbaka till Sverige.
År 2003 blev Marie-Louise Pedersen engagerad i KD.
– Jag var bekymrad över samhällsutvecklingen. Sverige är väldigt sekulariserat. Jag ser inte det som något positivt. Vårt samhälle behöver de kristna värderingarna, säger hon.
Hon tror på den kristna etiken som modell för hur man ska förhålla sig till sina medmänniskor.
– De tio budorden behövs, säger hon.
Inte bara de självklara att vi inte ska dräpa varandra. Bud 2 till exempel.
– Jag hade en antisvordomsgrupp på Facebook. Samhället blir så hårt om man svär hela tiden, säger hon.
Och bud 3.
– Vi behöver alla vila. Det är viktigt, säger hon.
Eller bud 9.
– Vi behöver vara tacksamma för det vi har i stället för att förlora oss i avundsjuka och svartsjuka, säger hon.
Integration och sjukvården är de största utmaningarna som samhället står inför, anser hon.
– Men integration är komplext. Nysvenskar behöver arbete för att komma in i samhället. Men lider man av posttraumatisk stress från krig ska man inte tvingas att arbeta. Då måste man få psykologisk hjälp, säger Marie-Louise Pedersen.