Råden är flera och är förstås livsviktiga. Först och främst ska man aldrig gå ut på en is ensam, men nästan lika viktigt är att hålla ett litet avstånd till sällskapet, och så ska man alltid ha med adekvat utrustning – gärna både livlina och isdubbar, som ska hänga runt halsen och sitta placerad högt upp på bröstet. Mobiltelefon och ombyteskläder ska finnas i vattentätt skydd.
Rådet på tjocklek på isen är att kärnis ska vara minst 10 centimeter tjock. Även om isen säkert bär en vuxen person även om den är nästan hälften så tjock är ändå rådet att aldrig chansa.
Och när det gäller den redan nämnda stöpisen så är den alltså avsevärt svagare än kärnisen.
– Alla måste ställa sig frågan; Måste jag alls ut på isen just i dag trots att jag inte har rätt utrustning med mig? säger Mikael Olausson på livräddningssällskapet.
Soligt och varmt behöver inte vara ett argument för att man måste ut på isen.
– Ett av problemen med just stöpisen är att går du i genom så kan det bli svårt att hitta såpass med fäste för att du ska kunna ta dig upp. Stöpisen blir som en sörja, som en sorbetglass ungefär.
Visserligen ser statistiken över olyckor lite ljusare ut för januari i år mot januari i fjol. Men det är i alla fall tre personer som omkommit i isrelaterade olyckor i Sverige under januari, mot nio i fjol.
– Sannolikt måste statistiken korrigeras eftersom man nyligen hittade en fjärde drunknad som anmäldes saknad i januari.
Och vilka är olycksoffren?
– Det är nästan alltid män. Vi män är ständigt överrepresenterade när det gäller riskbedömning och chanstagning. Det är alla vi som tänker att det har alltid gått bra förr om åren.
Rådet till såväl män som kvinnor lyder att alla som tänker sig ut på en is måste vara på det klara med var isens svaga punkter uppträder, som vass, bryggor, under en bro, vid en udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund och grund.
Vid minsta osäkerhet på om isen är bärande ska man undersöka genom att pröva isen regelbundet med ispiken.
– Om du använder ispiken på rätt sätt ska du aldrig behöva gå i genom isen.