I- dag uppmärksammas världshungerdagen i många länder. FN:s medlemsländer har gång på gång, bland annat i de åtta millenniemålen, sagt att antalet människor som lever i extrem fattigdom och hunger ska halveras.
Temat för världshungerdagen 2009, ”en tryggad tillgång till mat i tider av kris”, är ambitiöst och lovvärt. Men utvecklingen går nu i motsatt riktning. Den ekonomiska krisen har i kombination med höga matpriser på bara ett år drivit ytterligare omkring 200 miljoner människor in i hunger, kronisk undernäring och fattigdom. Det motsvarar mer än 20 gånger Sveriges befolkning. Det är fullständigt oacceptabelt att världens ledare har låtit detta ske, trots alla löften.
Världens ledare får inom kort ännu en chans att ställa saker och ting tillrätta. I mitten av november anordnar FN ett nytt toppmöte i Rom för att diskutera hur svälten i världen kan utrotas och hur man ska kunna skapa ett bättre system för att trygga tillgången till mat. I sammanhanget är det värt att också understryka klimatförändringarnas följder för livsmedelsförsörjningen i fattiga länder.
Världens länder måste nu samla sig till ett handlingsprogram som omfattar åtgärder på både kort och lång sikt. Akut drabbade måste få hjälp genom sociala skyddsnät och program. Jordbrukare måste snabbt få igång produktion genom att få tillgång till högkvalitativt utsäde, handelsgödsel, foder och jordbruksredskap.
Vid ett förberedande möte i Rom i början av den här veckan konstaterade de medverkande experterna att miljardinvesteringar i jordbruket behövs för att trygga livsmedelssäkerheten. Närmare 600 miljarder kronor om året krävs i jordbrukssektorn i de fattigaste länderna om det ska finnas tillräckligt med mat för att mätta jordens befolkning på nio miljarder människor år 2050. Jordbruksinvesteringarna måste alltså öka med omkring 50 procent.
Men är detta möjligt? Ja, under förutsättning att de politiska prioriteringarna ändras. I en nyligen publicerad rapport skriver Internationella valutafonden att finanskrisen som framför allt har drabbat världens rika länder har föranlett hjälpinsatser på nästan ofattbara 10- 000 miljarder dollar.
Arbetet för att bekämpa hunger och fattigdom får bara en bråkdel av dessa resurser. De rika ländernas totala bistånd uppgick till närmare 120 miljarder dollar 2008, varav omkring fem procent gick till jordbrukssektorn. Hjälpinsatserna för att minska effekterna av finanskrisen i de rika länderna har alltså kostat 83 gånger mer än insatserna för att minska hunger och fattigdom i världen.
Effekterna av finanskrisen i Sverige och i andra rika länder måste naturligtvis förebyggas – men också hunger och fattigdom i världen måste motverkas. FN-förbundet ser fram emot Sveriges och övriga EU-länders framsynta beslut på mattoppmötet i Rom i november – beslut som inte lämnar världens svältande i sticket.
Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet