Att bygga och flyga med pappersdrakar är vanligt i Afghanistan, mest i de södra delarna av landet, berättar Mehdi Frutan. Fast drakarna är tunna, av silkespapper eller plastpåsar, tyckte han inte att det var för blåsigt ute.
– Det behövs blåst.
I hemlandet använde han sytråd för att binda ihop drakarna, och det visade sig vara det som fungerar bäst i Sverige också.
– Klistret fungerar inte så bra. I Afghanistan har man tråd, klister är för dyrt. Vi är inte vana vid det, sa han.
Han, Hasib Ahmadi och Ali Mandava var några av dem, som höll i drakverkstaden på Vingåkers första "Språkvänsfestival", som hölls på folkparken på lördag. Tal och uppträdanden med bland annat Dud, ansiktsmålning, schackspel och andra spel, var några av aktiviteterna.
Språkvänsprojektet drog i gång i våras, berättar Ludmila Holm, chef för integrationsenheten i Vingåkers kommun. Tanken är att svensktalande och icke-svensktalande träffas och hittar på saker, eller deltar i organiserade aktiviteter.
– Vi ordnar utflykter, den senaste till Julita gård. Det var väldigt lyckat, säger Ludmila Holm.
Två som funnit varandra genom Språkvänsprojektet och även börjar bli kompisar "på riktigt" är Bengt Asplund från Vingåker och Mohammed Salem från Afghanistan.
– Vi ses ett par gånger i veckan och tar promenader. Vi pratar om vad vi gör, vardagligt prat. Ofta kan jag förklara om det är något han inte förstått helt i skolan och han försöker lära mig dari, säger Bengt Asplund.
Mohammed Salem tycker att svenskan är knepig, särskilt grammatiken.
– "En" och "ett" är mycket svårt. Men det är lättare nu med Bengt, säger han.
På festivalen ringlade kön till matserveringen, maten var lagad av Slottsskolans och Humlegårdens kök.
– Vi serverar sambusas, italiensk lasagne, couscoussallad med myntasås, stekt ris och gubbröra på kavring, säger Susanne Larsson, måltidschef i kommunen.