Aktivitetshandledaren Mari-Ann Lundin håller i det hela, och hon är full av entusiasm inför hur välgörande det är.
– Det var en daggäst som började prata om det här. "Tror du fler kan vara intresserade?", undrade han. Vi sa att vi provar. Vi satte upp en affisch, och sa att får vi fyra, fem intresserade så är vi nöjda. Det kom femton första gången, berättar Mari-Ann Lundin.
Det är nu ett och ett halvt år sedan, och denna torsdag tar sig 17 personer till stunden med klassisk musik. Den ena efter den andra kommer in, och Mari-Ann Lundin erbjuder filtar och småpratar innan musikstunden börjar. På ett lågt bord i mitten av rummet står en tänd kandelaber med fem vita ljus. Några smålampor ger dämpad belysning.
Cd-spelaren är redo och spellistan likaså.
Aina Rasmussen är en av lyssnarna.
– Jag tycker det är skönt och avkopplande. Det är fin musik, hon väljer väldigt bra musik. Det är fridfullt, säger hon.
Snart ljuder Vivaldis "Våren" och sprider lätta toner av spirande grönska. Den följs av Bachs "Air". Mari-Ann Lundin presenterar varje stycke. För övrigt råder till det mesta tystnad och stillhet. Flera blundar och försjunker i tankar. Avslappningen är påtaglig.
– Nu lite opera, från Puccinis "La Bohème", säger Mari-Ann Lundin så och påminner om den välkända frasen "Så kall ni är om handen".
"Dans i de saligas ängder" av Gluck, Puccinis "O mio babbino caro", ett stycke ur operan "Pärlfiskarna" och fler följer. Det sista kommer från Mascagnis "Cavalleria rusticana".
– Den avslutar vi alltid med. Det var Åkes favoritstycke, han som kom med idén till det här. Nu hedrar vi honom och tänker på honom. I ett och ett halvt år har vi hållit på med det här. Det är hans förtjänst, säger Mari-Ann Lundin.
Mäktig och vacker musik fyller rummet.
– Det var så rogivande och lugnt, säger Hans Carreman efteråt.
När musiken klingat ut väntar en kaffestund.
– Nu går vi bort till Lustgården, säger Mari-Ann Lundin.
Där är borden dukade och sorlet stiger.