Stiftelsen Tryggare Sverige presenterar i dag en granskning över polismyndigheternas brottsutredningsverksamhet de fem senaste åren. Kartläggningen avser den vanligaste typen av misshandel mot kvinnor, det vill säga inomhus och där gärningsmannen är bekant. 80 000 fall ryms inom den kategorin 2008-2012 i Sverige.
I undersökningen ingår även intervjuer med polis, åklagare, forskare och kvinnofridssamordnare i kommunerna.
— Svensk polis har fått ökade resurser, men man ser inga positiva resultat, konstaterar Magnus Lindgren, generalsekreterare i stiftelsen.
Det är stor skillnad mellan hur framgångsrika länen är i att hitta en gärningsman. I Kronoberg kunde i 29 procent av fallen en person knytas till brottet. I Sörmland är motsvarande siffra 18 procent för samma period. Bara Norrbotten ligger lägre med 17 procent uppklarade fall.
Statistiken över förra året är ännu dystrare - av 638 anmälda brott av kvinnomisshandel inomhus där gärningsmannen är bekant kunde en gärningsman bindas till brottet i 13 procent av fallen.
I intervjuerna nämns anledningar som svagt ledarskap inom polisen, dåligt bemötande och bristande kunskap. Bevisläget är ofta svårt och det är även problematiskt att det är åklagare som bestämmer vad som ska göras medan polisen ska utföra det som bestäms, säger de intervjuade.
— Ett tydligt ledarskap och styrning tillsammans med resurser är det som gör att det fungerar, säger Magnus Lindgren, som poängterar att frågan måste prioriteras.