Många teckningar har det blivit under åren som förälder och varenda en av dem känns som en liten skatt. Nästan till den grad att jag börjat lägga mig till med samlartendenser. Många lådor är fyllda med allt mina barn hunnit producera under åren. Och fortfarande känns det lika hjärtlöst som när de var små, att i hemlighet ibland knöggla ihop och slänga några av dem som faktiskt bara inte får plats.
För ett tag sedan skrev Erik "Jerka" Johansson, mer känd som Patrik i SVT:s Bonusfamiljen, en krönika om att föräldrar skriver på en massa olika kontrakt, några av dem fina, en del inte så fina. En mycket träffsäker och rolig krönika som fått sin beskärda del av uppmärksamhet på sociala medier. Men han glömde kontraktet om teckningar. Och skolsaker. Det stod inte i vad jag kan minnas någon förälderhandbok, att jag kommer behöva hantera otroliga mängder teckningar och skolmaterial under årens lopp och inte ha någon aning om hur jag ska förvara dem. Hur mycket sparar man egentligen? Och är det hjärtlöst att kasta en bit papper som ens barn producerat ett hjärta eller fjäril på? Hur många upplagor av samma motiv är ok att spara och vad gör man egentligen med kassen av skolmaterial och häften som barnen kommer hem med vid varje avslutning? Snart elva år in i förälderskapet har den gåtan ännu inte fått sin lösning.