Successionsordning kan fungera på många olika sätt. Det kan vara helt klart som för kronprinsessan Victoria och prins Daniel. De vet att deras son, eller dotter ska bli regent en dag. De har inget val, oavsett om det är kul, eller inte. Möjligtvis skulle det kunna ändras om:
1. Victoria abdikerar
2. Monarkin avskaffas
Inte troligt, något av dessa två. Victoria är för plikttrogen och inget politiskt parti vågar med kraft verka för att avskaffa monarkin, absolut inte nu när vi snart får en ny liten prins, eller prinsessa.
På Kuriren håller jag som bäst på och planerar för utvecklingssamtal. För mig är utvecklingssamtal en självklarhet om man har ambitionen att företaget ska bli framgångsrikt. Medarbetarna har rätt att få feedback på sitt arbete.
På en tidigare arbetsplats fick vi avdelningschefer alltid frågan:
- Om du får en tegelsten i huvudet, vem kan ta ditt jobb då?
Den frågan skulle kunna besvaras. Annars fick man bakläxa. Detta gjorde att vi hade fokus på successionsordningen på företaget. Vi odlade ”kycklingar”, hade bra chefsskolor och såg till att coachning var prioriterat.
Den här drastiska formuleringen om tegelstenen använde jag inte när jag ringde Katrineholms starke man, kommunalrådet Göran Dahlström, i torsdags. Då kanske han hade börjat fundera och titta uppåt på sin promenad genom staden.
Men jag frågade om Dahlströms framtid. Har han bestämt sig hur länge han tänker vara kvar i politiken?
En fråga som jag tror många vill ha svar på, både bland väljarna och inom partiet.
Göran Dahlström svarade att han och partiet tänker bestämma sig under 2013.
- Är det inte lite väl långt fram i tiden, undrade jag, med tanke på att det väl ändå tar lite tid för någon ny att vässa penna och tal inför valet 2014.
På min andra fråga om det fanns någon kronprins, eller kronprinsessa efter honom, fick jag svaret:
- Det är ingen fråga för mig, det tänker jag inte lägga mig i.
Dahlström tydliggjorde också att det i första hand är en fråga för PARTIET.
Det är alltså med Socialdemokraterna i Katrineholm som det är på riksnivå. Utåt vill man ge intrycket av att det är partiet som är det viktiga. Trots det så är det si och så med enigheten, motsättningarna är stora, både mellan höger och vänster och mellan personer.
Jag har mött detta tidigare, när jag ställt samma fråga på lokal nivå. Den gången var det i Västerås och frågan ställde jag till den stadens starke man, Åke Hillman, och han passade. Trots att alla visste att Hillmans kronprinsessa hette Ulla Persson, som också mycket riktigt efterträdde honom.
Såväl på det lokala planet som på riksnivå verkar det väldigt svårt för tidigare starka män att släppa taget. De biter sig kvar och de nya måste rådfråga de gamla innan beslut fattas. Detta i sin tur gör att Socialdemokraterna står och stampar i historien, som vore det fortfarande på 1900-talet och partiet var ett självklart regeringsalternativ, vilket i sin tur gör att man inte behöver reflektera på allvar över vilka frågor som det moderna Sverige och dess invånare vill ha svar på. Det räcker inte!
Vad står Socialdemokraterna på 2000-talet för? Vad är alternativen till regeringens politik? Det måste kunna besvaras.
I sitt inledningstal i- går överraskade Stefan Löfven med att berätta att han är feminist. Vad det bara jag som tyckte att Göran Persson såg lagom road ut? Löfven pratade också om allas lika värde, jämställdhet, jobb och energipolitik. Löfven är väl inget ”gnistrande tomtebloss” men det ska bli spännande att följa honom. Tacktalen till sina företrädare kunde han utelämnat. Men som sagt, tidigare starka män behöver bekräftelse.
Trevlig helg!
PS.
Oh, vad härligt! Nu är ni 344 som är med i Läsarpanelen. Bara de senaste dagarna har många anmält sig. Tack! Är du inte med än, så gå in och anmäl dig på kkuriren.se.
Där kan du också läsa mer om mina besök hos Norrgänget och Lions i Valla. Gå in på min blogg (http://kkuriren.se/bloggar/backsblogg).