Det här med glömska är intressant och ju äldre man blir ju glömskare blir man. Fast för den skull är det inte säkert att man blir mer intressant för det. Det som var självklart för några år sedan, sitter nu fast parkerat i någon avlägsen och sällan använd del av hjärnan.
Som det här med filmer, låtar, namn, ansikten, jag vet inte hur många gånger vi suttit och tittat på varandra i soffan, hustrun och jag, när vi ska välja en film att titta på. Vi vet, av titelns och skådisarnas namn, att vi har sett den förut, men kan inte för våra liv komma ihåg vad den handlar om. Så vi sätter på filmen och banne mig om det inte känns som en ny film, fast jag vet att jag sett filmen någon gång på 1980 och -90-talet då jag skrev om och slukade enorma mängder film.
Men det kan ju också ha en uppsida. De gamla filmerna känns som nya när de har fått några år på nacken och det är ett plus.
Med tanke på mitt usla minne så fick jag en idé häromdagen när vi skulle ha en liten fest hemma med mat och lite lekar. Frågesport har alltid varit populärt i min vänkrets och den här gången hade jag satt ihop ett gäng ansikten på några A4-papper där det gällde för mina vänner att lista ut vad personen heter på riktigt och inte rollfiguren.
Alla kände igen alla ansikten, men att få fram vederbörandes namn framkallade många förtvivlade stönanden, suckar och svordomar.
Hemligheten var att ta de där kändisarna som ligger strax under Robert de Niro, Meryl Streep, kronprinsessan och liknande. Här hade jag plockat ut nyhetsuppläsaren i Aktuellt som alla känner igen, liksom Sportnytts programledare, eller han som är med i varenda film som president eller annan statsman.
Alla känner igen dem. Men vad tusan heter de?
Med hjälp av några ledtrådar, initialer, teaterviskningar och rollfigurer lyckades de till slut klara av varenda en utom han den äldre som alltid är president, den långe – just det James Cromwell.