Utslätande politisk revisionsdiplomati

Tycker ni att kommunernas politiskt valda revisorer ska vara diplomatiskt artiga mot kommunorganisationen? Det är i alla fall Johan Hartman (M) och Aina Jonsson (S) när de refererar den granskning av kommunens beslutsprocess som gjorts av professionella, certifierade konsultrevisorer från ett av branschens ledande företag, pwc.

Granskningen är väl föranledd av den konsultrapport som avslöjade flera märkliga omständigheter i Katrineholms kommun, Omständigheter som till och med i något fall ledde till rena brottsmisstankar. Rapporten från pwc är såvitt jag förstår avsedd att i någon mån förklara hur saker och ting kunde gå så illa. Och det gör den.

Så här sammanfattar Johan Hartman och Aina Jonsson pwc-rapporten:

”Granskningen visar att Katrineholms kommun i huvdsak har en ändamålsenlig beredning om den tänkta gången efterlevs. Det finns dock områden som behöver utvecklas.”

Andra stycket är mera konkret:

”Arbetet med delegationsordningar är inte ändamålsenligt och behöver styras upp vad gäller struktur och innehåll samt återrapportering till nämnd.”

Förvirrande

För mig är den diplomatiska slätstrukenheten i det först citerande stycket förvirrande. Kommunen har, säger revisorerna, i huvudsak en ändamålsenlig beredning. Det är lätt att tro att beslutsproccessen fungerar bra, med vissa undantag som ju inte kan vara alltför allvarliga eftersom processen huvdsakligen fungerar.

Att jag ändå gick vidare och läste rapporten, som de politiska revisorerna bygger sin kommentar på, beror enbart på den lilla reservationen; ”...om den tänkta gången efterlevs”.

Visst, revisorerna har hämtat sina formuleringar från de professionella granskarnas bedömning. Men de har gjort det som vi journalister så ofta beskylls för – fast tvärtom: de har ryckt loss den snälla bedömningen från ett mera krasst skarpt sammanhang.

Proffsens version

Så här lyder proffsrevisorernas ingress i sin helhet:

”Vår sammanfattande bedömning är att beslutsprocessen i huvudsak är ändamålsenlig under förutsättning att den tänkta beredningsgången följs. I och med att uppföljningar saknas finns dock risk för att efterlevnaden brister, vilket även framgår av granskningen.”

Resten av ingressen lyder·

”Arbetet med delegationsordningar bedömer vi inte är ändamålsenligt utan behöver styras upp vad gäller struktur, innehåll och återrapportering till nämnd.”

Andra stycket är således identiskt och vore helt korrekt även som citat i politikerrevisorernas skrivelse. Men en betydande skillnad mellan politik- och proffsrevisionskommentarerna i första stycket ger helt olika intryck av vad orden i andra stycket betyder. Proffsrevisorerna berättar i klartext att granskningen visar att det finns brister i efterlevnaden. De politiskt valda revisorerna skriver att det finns ”områden som behöver utvecklas”. Det är skillnad och jag tycker att den är betydande.

Naivt blint

Jag skulle gärna vilja veta varför politikerrevisorerna vill vara diplomatiska. Ändå skriver jag inte det här för att kritisera just dem. (Det sista skrivet i ett försök att inte framstå som alltför odiplomatisk.) Men mot bakgrund av vad avgående ordföranden i service och tekniknämnden, Pat Werner (S), nyligen lärt oss om hur naivt blint vissa politiker läser beslutsunderlagen kan det vara på sin plats att påpeka att politiker som vill ta ansvar har anledning att särskilt noggrant läsa det finstilta. Annars kan det lätt bli som det blev i Werners förvaltning.

Pat Werner lade i veckan skulden för de allvarliga missförhållandena i service och tekniknämnden u.p.a. på tjänstemännen. Han har, sade han, litat på de beslutsunderlag som han fått framlagda. Det hör till saken att nämnden har som en av sina viktigaste uppgifter att utöva tillsyn över förvaltningen. Men Werner har, om vi ska tro på hans ord, och det gör jag – han levererar ju inte så många – låtit sig köras över av tjänstemännen.

Jag blev härom dagen påmind om att det enligt kommunallagen inte bara är ordföranden utan hela nämnden, som har ansvaret för att förvaltningen sköter sig som den ska. Det är sant, men sant är också att en nämnd eller styrelseordförande har en betydande makt över nämnden och därför ett särskilt ansvar.

Störande bråkmakare

Vad gäller just service- och tekniknämnden är det känt att kritiska och undrande ledamöter betraktas mest som störande bråkmakare. Deras möjligheter att få kritiska frågor behandlade och belysta har varit små. För några år sedan hände det till och med att ledamöter, som inte på annat sätt fått svar på sina frågor, skrev en insändare om saken i Katrineholms-Kuriren. För detta fick de bannor av dåvarande förvaltningschefen. Han visste uppenbarligen inte att det var olagligt och som tur var för honom orkade de hunsade inte anmäla saken.

En nämndordförande som inte själv vill granska beslutsunderlagen kan lätt se till att eventuell kritik från andra ledamöter avfärdas. Ibland får kritiken kanske inte ens tas upp till diskussion. En ordförande behöver bara insistera att kritiken hör till ett ärende som inte finns på dagordningen. Sedan kan hon eller han se till att ärendet aldrig över huvud taget kommer upp på agendan.

Försöka duger

Jag kan inte underlåta att slutligen beröra ett debattinlägg i veckan av VTL-ordförande Martin Larsson i Vingåker. Föst förklarar han nämligen att VTL:s samverkan med några andra partier enbart är valteknisk. Sedan handlar artikeln om att han kallt räknar med de samverkande partiernas stöd för sin politik. Han skriver om Björn Andersson (M) som hypotetiskt oppositionsråd: alltså om han blir oppositionsråd.

Det kan bara betyda att Larsson hoppas på stöd av FP, MP och V i sin fortsatta kamp för att få bli oppositionsråd. Med mitt synnerligen ringa diplomatiska sinne säger jag: försöka duger!