För att försöka undanröja alla missförstånd vill jag omedelbart slå fast att jag inte alls tror att dålig kvalitet ger många läsare. Men den som enbart tar del av gårdagens artikelkommentarer på kkuriren.se kan lätt få intrycket att dåliga artiklar ger många läsare.
Sämsta möjliga
Det handlar alltså om årets hittills mest lästa och mest kommenterade artiklar i Katrineholms-Kuriren. Framför allt om kommunchefen Mattias Janssons användning av så kallade sociala medier. Kommentarerna gäller dels nyhetsartiklarna, dels gårdagens ledartikel i Katrineholms-Kuriren. Inte minst den senare, får jag veta av nätkommentatorerna, är skriven av ett stolpskott, är bland det sämsta som kunnat läsas, röjer total okunskap om yttrandefrihet och medier över huvud taget. Generellt sett är artikeln i alla avseenden så dålig att sämre inte kan finnas.
Jag kan således betrakta mig som rejält utskälld – låt vara att det också finns en och annan ros instucken i risknippan. Det hör till och det får jag ta. Dessutom finner jag tröst i att inte vara ensam i branschen om att fundera över om det som kan göras alltid är klokt att göra.
Utgångspunkten för allt det engagemang som saken har väckt bland en del av de sociala mediernas entusiaster och annat mediefolk runt i landet var, att kommunchefen Mattias Jansson lagt ut ett antal frågor på nätet som vår kommunreporter Marlene Hamsch mejlat till honom.
I sann, ädel anda?
Det ska mycket till för att få mig att tro, att Jansson lade ut Katrineholms-Kurirens frågor på nätet enbart för att i sann och demokratiskt ädel anda göra dem tillgängliga för invånarna i Katrineholms kommun. Han har självklart rätt att berätta om frågorna och lägga ut dem för att låta alla ta del av dem. Men varför gör han det?
Anledningen till min misstänksamhet är att Mattias Jansson, som jag lärt känna honom, är en smart person med en intelligens som måste ligga högt över genomsnittet. Därför räknar jag med att han insåg att de ställda frågorna utgjorde en del av pågående research inför kommande artikel eller artiklar. Således ett obearbetat bakgrundsmaterial till en kommande artikel. Ändå lade han ut det, som om det hade varit ett färdigarbetat material, avsett för och redan godkänt för publicering i Katrineholms-Kuriren.
Jag har visserligen nyss fått höra, att jag inget begriper om de sociala mediernas värld eller de sociala mediernas annorlunda nya kultur. Jag medger, att en kultur som tycks tillåta att vad som helst kan läggas ut hur som helst på nätet (inklusive stulet material) känns främmande. Och ganska skrämmande. Men även om att Mattias Jansson vill leva i bloggvärlden är han tillräckligt klok för att förstå att Marlene Hamsch frågor kommer från den medievärld som är vår. Och den vanliga värld som flertalet invånare i Janssons kommun lver i. I så fall valde han medvetet att förvirra oss. I gårdagens ledare kallade jag det härskarteknik.
Stöldberglig journalistik
Apropå stulet material. I går hade någon anonym person, som inte kan spåras, lagt ut Katrineholms-Kurirens färdiga sidor med de uppmärksammade artiklarna på nätet. Ett klart upphovsrättsintrång som antagligen inte går att beivra. Roligt att Katrineholms-Kurirens journalistik är så attraktiv att den till och med är stöldbegärlig.
Jag är absolut ingen motständare till sociala medier. Faktum är att de kan vara ett utmärkt arbetsredskap. Samtidigt kan jag ha viss koll på vad mina barn och barnbarn håller på med. Men vem jag än riktar mig till anstränger jag mig för att tänka mig för innan kag trycker ut orden i cyberrymden. Jag försöker lära mig att inte slänga iväg ord som jag inte står för.
Det är inte så lätt. I går misslyckades jag totalt. Jag telefonintevjuades av flera medier och när en reporter från Dagens Media bad mig kommentera kritiken från bloggosfären ville jag framhålla att det mest är bloggentusiaster som klagar. Men vid det laget hade jag hunnit bli en aning irriterad över att bara få frågor om hur jag ser på bloggvärldens reaktioner. Och uppfattningar som bygger på srtikelkommentarer mer än på artiklarnas verkliga innehåll.
Bloggvalparna
Kommentatarer som handlade om journalistik verkade ointressanta. Min tunga slant och jag hasplade ur mig något om bloggvalpar.
Rubriken i Dagens Media löd:
”Bråket i Katrineholm: Bara bloggvalpar klagar”
Jag anade att det var jag som inspirerat rubrikmakaren på Dagens Media och läste mig fram till att så var fallet. Ordet bloggvalpar var mer inlindat i texten, men även om rubriken var hårt dragen var det mitt ord, Om jag hade tänkt mig för hade jag aldrig uttalat det. Jag vill nämligen inte provocera aktörerna i de sociala medierna. Jag vill ha en dialog och få dem att försstå att journalistik är oberoende av vilken publiceringskanal som används. Och att somliga bloggar är journalistiska men de flesta inte alls.
Janssons agenda
När detta väl är skrivet kan jag inte låta bli att reflektera över att vi lät Mattias Jansson sätta agendan för en del av Katrineholms-Kurirens publiceringar. I stället för en debatt om kommunens miljonrullning för diverse konsulttjänster kom debatten att huvudsakligen handla om kommunchefens i Katrineholm intresse för sociala medier. Och plötsligt kom det in artikelkommentar till kkuriren.se från oväntat håll.
”För oss i Karlshamn är Mattias Jansson en verklig inspirationskälla”, läser jag i en av de tidiga kommentarerna på fredagsmorgonen. Intressant: Katrineholms kommunchef inspirationskälla i Karlshamn!
Till sist kan jag inte låta bli att uttrycka en viss tilfredsställelse över att vi i ”gammelmedia” fortfarande orkar sätt fart på - bloggvalparna. Kanske är det, vid närmare eftertanke, ett ganska gulligt ord. Och jag gillar ju att bli utskälld. Av valpar.