Också i Katrineholms kommun har det förts fram kritik mot kultursatsningar, och ifrågasätter varför man lagt resurser på konstnärlig utsmyckning av en rondell i Lövåsenområdet, samtidigt som man sparar inom äldreomsorgen. Då avser man skulpturen Blåklockan av Niklas Mulari.
$1
Såväl konstutställningarna i Säfstaholms slott som årligen lockar 8000–9000 besökare till Vingåker som skulpturen Blåklockan är exempel på offensiva och lyckade kultursatsningar, som inte kostat skattebetalarna särskilt mycket pengar.
$1
Konstutställningarna är i hög grad självfinansierade, och väger man in deras betydelse för att bygga varumärket Vingåker, kan man utan att ta i för mycket påstå att de är rena vinstaffärerna för Vingåkers kommun.
När det gäller exemplet det offentliga konstverket Blåklockan är den för kommunens del helt igenom finansierad av investeringsmedel som satts av i tidigare investeringsbudgetar, enligt det av fullmäktige beslutade enprocentsmålet som säger att en procent av pengar till investeringar i byggnader och andra anläggningar ska användas till konstnärlig utsmyckning. Kostnaden för skötseln av rondellen påverkas knappast av att skulpturen finns där. Blåklockan belastar därför inte alls vård- omsorgsnämndens eller bildningsnämndens budgetar, utan måste också den betraktas som en oerhört billig del av kommunens varumärksbygge, i det här fallet som Sveriges Lustgård.
$1
På debattplats i gårdagens Katrineholms-Kuriren ställde Marie Jansson i VTL konstutställningarna i motsatsförhållande till de egna invånarna. Hon skrev att de vänder sig till en kulturelit, som inte har något med Vingåkersborna att göra.
$1
Där har Marie Janson fel.
Kultursatsningar som fjolårets utställning med Agda Holst eller årets med konstnärskamraterna De unga i Säfstaholms slott fungerar inte enbart väl i den externa marknadsföringen av kommunen Vingåker.
Eftersom konstverksamheten knyter an till Vingåkers och Säfstaholms slotts historiska tradition och får mycket uppmärksamhet i medier på både lokal och nationell nivå, samt erbjuder Vingåkersborna själva ett höklassigt utflyktsmål alldeles inpå knuten, bidrar dessa satsningar också till att stärka känslan av att Vingåker är en härlig plats på jorden också bland de egna invånarna.
Att känna stolthet över sin bygd, att människor i andra delar av Sverige och världen känner till Vingåker, att samhället faktiskt finns på kartan, och möjlighet att då och får en riktigt bra kulturupplevelse i hemorten, är faktorer som minst lika viktiga som att det finns ett fungerande föreningsliv och möjlighet för människor att också själva utöva kultur.
Kanske är det ett tecken i tiden att kultur som konst, litteratur, konstmusik och liknande ställs mot mer renodlad underhållning eller kultur utövad av amatörer i på hemmaplan. Att tala om en kulturelit och ett etablissemang som sätter sig till doms mot så kallat vanligt folk, "verklighetens folk" som kristdemokraternas Göran Hägglund talar om i sina populistiska utspel i ämnet.
$1
Men det gagnar ingen att ställa kulturyttringar mot varandra, eller betrakta kultur som något umbärligt och snobbigt och något man kan göra stora besparingar på.
$1
För det första finns inte mycket pengar att spara, och för det andra vore det att öppna dörren till ett skymningsland ingen människa ska behöva leva i. Det tål att upprepas: kultur är det som gör oss till människor. Att både kunna uppleva och utöva kultur är livsnödvändigt.