Sedan tre år tillbaka finns också lillasyster Jill i familjen. Alla tre ter sig som små änglar när Katrineholms-Kuriren tittar in på besök, men kommer så småningom igång och hamnar i en bushög i soffan. Det går inte lång stund förrän Jill kommer i kläm och blir ledsen så det hörs.
- Den här damen har alltid använt falsett, förklarar mamma Marie Vikingson som tolkar tonläget som ett sätt att hävda sig.
Jeremia och Jonatan leker mycket ihop.
Vad brukar ni göra?
- Bygga koja. Där. Vi leker att det är ett hus, säger Jeremia och pekar på ett hörn i vardagsrummet.
Vilka är det som bor där?
- Det är vi.
Jeremia och Jonatan?
Pojkarna nickar till svar.
De har filtar och kuddar och stolar som byggmaterial, och lillasyster får låna lite av det till en egen koja. Har hon 4-åriga kusinen Michaela där så är hon med i Jills koja.
När pojkarna får frågan om de är osams nån gång nickar de igen.
- En gång bråkade vi om Nintendot, säger Jonatan eftersinnande.
De minns båda lösningen att den ena gick ut och gjorde annat, och när han kom in igen fick han ha Nintendot.
Hur var det att få en liten syster?
- Det var bra!, säger storebror Jeremia direkt och skiner som en sol.
Leker ni med henne?
- Inte så ofta. Vi leker kurragömma. När Jonte och jag brottas hoppar hon på.
Håller ni sams med Jill då?
- Mmmm, nickar båda.
Ska ni ha några barn, när ni blir stora?
- Samma som vi har nu, säger Jonte och håller upp tre fingrar.
Vill ni ha fler syskon då?
- Nej. Bara ett, en tjej som Jill kan leka med, säger Jeremia.
Jonatan håller tre fingrar i luften igen.
Är det bra att vara flera syskon?
- Fall jag skulle vara själv, då skulle jag gå ut och sparka på en sten och hålla munnen stängd. Det skulle vara tråkigt utan de här två, säger storebror Jeremia.