Nu har det gått tre år sedan lagen ändrades. Den 1 april 2016 blev det tillåtet för ensamstående kvinnor att genomgå assisterad befruktning för att kunna skaffa barn. För Linda Johansson från Eskilstuna blev det avgörande.
– För mig var det en väldigt viktig lagändring. Den innebar för mig att jag i dag sitter här med ett barn som jag annars inte hade haft.
Hon ammar lilla Alma som precis på dagen blir åtta veckor. För trots att lagändringen fyller tre så tog det längre tid än så innan det efterlängtade barnet föddes.
– Alla som genomgår en assisterad befruktning i Sverige måste genomgå en särskild prövning, som sedan ska godkännas av en läkare, säger Linda Johansson.
Lagen säger att man ska genomgå en medicinsk, social och psykologisk utredning. Syftet med prövningen är att se så att barnets behov kommer kunna tillgodoses under hela uppväxten. Rent medicinskt tittar man på fertiliteten och möjligheterna att bli gravid, berättar Lina Johansson.
– Men man tittar även på andra medicinska omständigheter, som om jag har någon sjukdom som innebär att jag kanske löper risk att dö i förtid, säger hon.
Vidare så utreds alltså personens sociala samt psykiska situation. Finns det ett socialt nätverk runt den ensamstående kvinnan? Hur ser det ut med hennes psykiska hälsa?
– Det här är ju ingenting som par som blir gravida naturligt får svara på. I den här situationen får man möta mycket fördomar, jag skulle kalla dem vardagsfördomar. Det ligger liksom undermedvetet att man börjar ifrågasätta den ensamstående kvinnan. "Är det säkert att du har tänkt igenom det här?", säger Linda Johansson och fortsätter:
– Tro mig. Är det något man har gjort som ensamstående så är det att ha tänkt igenom det. Man har gått i så många år med en stark barnlängtan och inte gjort annat än att tänka. När man väl tar det här steget så är det väl genomtänkt. Att man då dessutom ska genomgå den här prövningen och godkännas som förälder... Jag har nästan en stämpel i pannan som säger att jag är en godkänd förälder. Som att ta körkort.
Samtidigt var det viktiga frågor inför ett föräldraskap som ställdes. Frågor som kanske alla blivande föräldrar borde få fundera ut svaren på, menar Linda Johansson.
– Frågorna man fick kunde vara: "Vem hjälper dig om du får ett barn med kolik?". Man ombads även tala med sitt sociala nätverk kring de här delarna. Det är jätteviktiga frågor.
Vad har du mött för reaktioner på ditt beslut?
– Jag trodde att människor runt omkring skulle vara mer kritiska. Men jag märker snarare att det mer kommer frågor som bygger på normer och värderingar i samhället som vi kanske inte tänker på. Kommer ett par och berättar att man blivit gravid är det ingen som frågar dem om de verkligen tänkte igenom det här, svarar Linda Johansson och fortsätter:
– Kanske om paret är unga eller har några problem. Men jag är varken ung eller har några problem. Tvärtom. Jag har ett välbetalt jobb och jag har gjort min karriär. Jag har mitt hus, min villa, min Volvo... Det enda som saknades är ju det här helt enkelt.
Hon tittar på lilla Alma. Linda Johansson är tydlig: Hon var 32 år när hon tog beslutet. Hon vågade inte vänta längre.
– Jag kunde få höra: "Men du som ser bra ut, du kommer ju att träffa någon. Varför väntar du inte bara?". Men det är inte alltid så att man vill skaffa barn i en relation. Och det är inte alltid så att det är att föredra. Jag kan dejta och träffa någon men jag vill ju träffa rätt. Och det kan ta år. Där hänger kroppens fertilitet och min biologiska klocka inte med. Så jag vågade inte invänta mannen i mitt liv och riskera att inte kunna bli gravid.
I januari 2017 påbörjade hon resan och i oktober samma år var utredningen färdig. Nu väntade ett års väntetid. Men Linda Johansson kände att hon inte ville vänta mer än absolut nödvändigt.
– Jag hade precis fått höra om möjligheten att åka till Danmark och få behandlingen bekostad av landstinget ändå genom Försäkringskassan, som planerad vård utomlands. Det jag gjorde i slutändan var att jag åkte till Danmark, säger hon.
Eftersom hon redan gjort utredningen i Sverige gick det nu fort.
– När ett ultraljud visade att ägglossningen var på gång så hörde jag av mig till min chef, bad om ledigt och satte mig på nattåget till Danmark helt enkelt. Och det gjorde jag vid fyra tillfällen.
Hur valde du donator?
– Läkaren var med och bestämde. Man tittar på vad mamman har för hårfärg, ögonfärg och längd. Jag hade ett önskemål om en rödhårig donator eftersom jag själv är rödlätt, men det fanns ingen. De sa att det inte var någon efterfrågan, säger Linda Johansson och skrattar.
Som tur var så hade hon tänkt igenom alternativ och landade slutligen på en blond donator.
– Jag fick ha önskemål. Då var det rödhårig i första hand och i andra hand blond. När det gäller ögon var det först blåa, i andra hand gröna. För längden var mitt önskemål över 180 centimeter.
En profil som matchar Linda Johanssons eget utseende.
– Nu verkar Alma ha blivit lite rödlätt i alla fall.
Hur känns det nu när hon är här?
– Helt fantastiskt. Men jag känner samtidigt att jag borde ha påbörjat den här resan tidigare och inte kastat mig in och ut ur relationer i hopp om att kunna bli förälder. Man vill ju träffa någon man kan leva med och inte stressas av den biologiska klockan, säger Linda Johansson och fortsätter:
– Man blir väldigt skrämd som ensamstående också, utifrån fördomarna. Det här med att "barn är vakna på nätterna, det är så jobbigt". Men det går bra, över förväntan. Jag kan säga att jag var vettskrämd innan av alla kommentarer jag fick, om hur jag skulle klara av det. Men det går jättebra.
Vad vill du säga till den som går i samma tankar som du och vill skaffa barn på egen hand?
– Vänta inte för länge. Kvinnan är som mest fertil i åldern 20-25 år men samhället är inte utformat för att kvinnan ska skaffa barn i den åldern. Sedan vill jag säga att det går att skaffa barn på egen hand och därefter träffa mannen i sitt liv, det behöver inte ske samtidigt. Och det går att skaffa barn själv, det är en fantastisk resa och upplevelse. Men det tar tid att genomgå utredningen och behandlingen. Så åter igen, vänta inte för länge.