Mellan 1774 och 1921 var Södermanlands regemente stationerat på Malmahed i Malmköping. Tusen och åter tusen unga grabbar, män och gubbar hann ägna åtskilliga sommarveckor här och blev drillade till att snabbt kunna rycka ut i strid. 1812 blev sista året i skarpt läge i ett riktigt krig.
Utställningen om soldaterna på heden har funnits på museet Malmahed i många år. Men när den nu öppnar för säsongen igen är det i delvis omarbetad och moderniserad form. För arbetet svarar Sörmlands museums Ingegerd Wachtmeister, som först ägnade tid åt att fundera över hur man bäst skulle beskriva livet på heden, där uppåt 1 000 gubbar åt gången - ibland fler - trängdes i tälten, krälade omkring i lera och värmde sig med hembränt.
– Tanken slog mig, att för att dagens moderna människa ska kunna relatera kanske man kan jämföra situationen med en rockfestival, skrattar hon.
Den musik som strömmade ut över nejden var förstås Södermanlands regementes paradmarsch och den sortens hitmusik.
Ingegerd Wachtmeisters ambition har varit att människor ska vilja komma in och se utställningen, även om militärhistoriskt intresse saknas helt.
– Målet var att lyfta fram människorna från den här tiden och visa hur de hade det i historiska skeenden. Jag vill att besökarna ska kunna relatera till sammanhanget och att alla ska hitta något av intresse här inne.
Hade inte regementet legat just här, och hade det inte varit för alla driftiga kvinnor, så hade det aldrig blivit något av Malmköping, konstaterar Ingegerd Wachtmeister.
– Här fanns kyrkan som centrum i socknen, men mer var det just inte. Soldaterna bodde i sina torp runt om i länet, och kallades in för övning varje sommar. De lämnade hustrun att sköta allt hemmavid. Om mannen omkom - och när han gick i pension - fick familjen lämna torpet.
– Och för de kvinnor som bodde här, man kan ju bara tänka sig hur situationen blev när 1 000 män drog in, och inte precis hade massor att göra dygnet runt. Det finns dokument sparade som vittnar om väldigt mycket festande. Baksidan av detta vet vi inte så väldigt mycket om, men det är inte svårt att inse att våldtäkter och prostitution förekom, och det var säkert inte heller ovanligt att unga flickor förälskade sig i officerare och blev lämnade ensamma kvar, gravida, när han gav sig iväg från Malmköping.
Männens ätande och drickande gav samtidigt jobb åt många kvinnor, som öppnade krogar, affärer, bagerier och tvätterier i Malmköping. I utställningen får besökaren lära känna ett antal av dessa kvinnor. På vepor och texttavlor berättas historien om bland annat servitrisen Emelie på krogen Gula kanten, som 1874 hade svårt att värja sig från uppvaktande officerare. Och om Kristina Strandberg, som blev änka 42 år gammal 1841, och öppnade en framgångsrik krog som ett sätt att försörja sig och familjen.
Byggnaden som i dag hyser museet var en gång logemente för de första soldaterna som fick lämna tälten och leran på heden och flytta in i "lyxen" bland våningssängarna. Utställningen beskriver både glädje och misär, kamratskap och sjukdomar, samt en strikt hierarkisk tillvaro.