Sedan en tid tillbaka sköts driften vid verket bland annat av två unga tjejer, Sandra Gössinger och Kristin Magnusson.
De hade lite olika väg in i jobbet, Magnusson plockades in efter att hon utbildats till elektriker, ett yrke hon aldrig klev in i. Hon blev dessutom tillfrågad på en rekommendation från gymnasieskolan.
Gössinger har gått en lite längre väg.
‒Ja, jag gick musik/estet på gymnasiet. Det var trummor och fiol som gällde under uppväxten i Skinnskatteberg. När jag började på gymnasiet var jag tvungen att flytta hemifrån då utbildningen låg i småländska Hultsfred. Jag hade sommarjobbat lite på pappas arbete i Västerås. Han arbetade som drifttekniker på Mälarenergi. Gubbarna där tycket att jag skulle bli drifttekniker men jag började i Borlänge och läste grafisk design. Efter sju veckor kändes det bara fel, då insåg jag att det var drifttekniker jag ville bli, berättar Sandra Gössinger.
Hur fixade du den utbildningen?
‒Jag hittade en utbildning som var ettårig på Stockholms tekniska institut. Med lite kompletteringar så gick det.
Kristin Magnusson, varför sökte du el och hur hamnade du här?
‒Jag har alltid varit intresserad av hantverksyrken, det kunde bli vilket som helst. När vi besökte linjerna lät el roligast, på den linjen fick man använda huvudet, det var lite finurligt och man fick räkna ut olika saker och det passade mig. Hit till värmeverket kom jag som lärling. Det var lärare som rekommenderade mig. Jag hade ingen aning om vad det innebar att jobba här men nu är jag fast anställd och trivs väldigt bra.
Sökte du många jobb innan du fick napp Sandra Gössinger?
‒Ja, jag hade nästan gett upp och hade ingen förhoppning när de ringde efter intervjun från Katrineholm och ville att jag skulle börja. Jag hade varit på många intervjuer med varierat resultat. Det värsta jag var med om var under en intervju när jag fick höra att jag var tjej och inte kunde hålla i en borrmaskin.
Bägge tjejerna markerar hur väl de mottagits och hur bra de trivs på värmeverket i Katrineholm.