Kvinnan befann sig i sin sommarstuga när hon plötsligt stod öga mot öga med en stor tiger. Nu var tigern lyckligtvis vänligt sinnad, och det överraskande mötet avlöpte väl. Men det är lätt att föreställa sig att närkontakten med detta imponerande kattdjur måste ha varit spännande i överkant.
Tigern tillhörde den kände naturfilmaren Jan Lindblad. På Stenön i Valdemaren levde Jan Lindblad och Pia Thörn under några sommarmånader tillsammans med tigerhonorna Rani och Lillan. Jan hade hämtat tigrarna i Kolmårdens djurpark när de var fem veckor gamla. Syftet var att föda upp tigerungarna till vilda tigrar som sedan skulle släppas fria i en av Indiens isolerade tigerparker. Men projektet kunde inte fullföljas, och en bidragande orsak var händelsen med den förrymda tigern.
Att det fanns tigrar på Stenön den här sommaren var en väl förborgad hemlighet, som bara ett antal sommarstugeägare i den närmaste omgivningen kände till. Men ryktet om tigern i köket spreds och nådde oss på Kuriren.
Det lät ju nästan för bra för att vara sant, men vid ett telefonsamtal med Jan Lindblad fick jag sanningshalten utan omsvep bekräftad. Vilken story! Jan lovade också att vi naturligtvis skulle få den, men han hade en vädjan – att vi inte skulle skriva något förrän han flyttat tigrarna. Han var rädd för att ön skulle få ovälkomna besök av nyfikna människor och vad det kunde få för konsekvenser.
När tigrarna några dagar senare flyttats till Borås djurpark var det fritt fram att berätta för läsarna om den otroliga händelsen. Den där fantastiska ögonblicksbilden som vi gärna ville förmedla gick dock förlorad en aning då kvinnan som råkat ut för tigermötet inte ville ställa upp och berätta om det.
Ett par år senare, våren 1983, träffade jag och fotografen Leif Gustafsson Jan Lindblad och Pia Thörn när de var på besök i Katrineholm. Jan skulle signera sin LP "Fri som fågeln" i Brinks musikaffär. Jan berättade att tigrarna Rani och Lillan hela tiden uppfattat honom och Pia som sina föräldrar och att de därför var att betrakta som helt vilda, vilket var en förutsättning för att de så småningom skulle kunna släppas fria i Indien. Flera omständigheter bidrog dock till att projektet måste avbrytas. Rani och Lillan hamnade till slut i Kolmårdens djurpark där de var födda.
Det var förstås en besvikelse, men Jan Lindblad tyckte ändå inte att tiden med Rani och Lillan hade varit bortkastad, den gav honom massor av kunskap om vilda tigrars vanor och beteende. Livet med tigrarna resulterade också i en bok och en tv-film. Jan och Pia var tacksamma för att de fick vara ifred på ön med sina tigrar i flera månader trots närheten till ett sommarstugeområde. Jan hade också hela tiden varit övertygad om att tigrarna inte skulle rymma eftersom tigrar normalt aldrig ger sig ut på djupt vatten. Men när Lillan föll i vattnet från ett brant berg och inte lyckades ta sig upp igen, simmade hon över till fastlandet. Och snart lärde sig också Rani att simma över. Det blev slutet på en fantastisk sommarsaga.