Att läsa lokaltidningen är en morgonvana som hänger i för Ann-Mari Nilsson, 91. Det berättade hon då jag för en tid sedan besökte äldreboendet Igelkottens dagverksamhet Lustgården. Jag var inbjuden att berätta om tidningens 100-åriga historia och blev väldigt glad över att mötas av en fullsatt lokal. Tidningen engagerar!
Visst, Ann-Mari Nilsson är kanske lite extra nyfiken på oss, eftersom hon själv har ett förflutet som mångårig familjeredaktör på Katrineholms-Kuriren. Från 1977 och fram till pension jobbade hon på redaktionen.
En annan av åhörarna berättade för mig om skolresan från Valla till Katrineholm 1938, om hur klassen besökte tidningen och dess tryckeri. Därifrån fick han med sig en löstagbar typ som sedan hängt med livet igenom, tills för bara några år sedan.
En dam minns tydligt Kerstin Larsson, som i januari 1944 blev Katrineholms-Kurirens första kvinnliga journalist. Minnesbilden är dock äldre än så och berättar om Kerstin Larsson som skolelev. "Hon var ganska tystlåten”, berättar den tidigare skolkamraten.
För många av besökarna har tidningen hängt med genom livet och minnesbilderna berättar tydligt hur tidningen på olika sätt förändrats genom åren. I dag kommer papperstidningen ut på morgonen, men från början var KK en eftermiddagstidning och en kvinna berättar hur pappa skickade henne till speceriaffären för det viktiga eftermiddagsuppdraget tre gånger i veckan: att se till att familjen fick hem sitt exemplar och sen var det bara att gå loss på nyheterna.
Villkoren för nyhetsförmedlingen har också förändrats. En man påpekar att förr kunde man läsa om ”negrer” i tidningen. Vi talar om hur pressetiken skärpts upp, liksom synen på alla människors lika värde, att vi i dag inte gör skillnad på människor utifrån hudfärg, etnisk härkomst, kön, religion, sexuell läggning eller politisk uppfattning i vår rapportering – och att nej, så skulle vi inte skriva idag.
En annan dam minns sin tid på polisen i Katrineholm på 1950-talet och hur Katrineholms-Kurirens och tidningen Folkets (som då också fanns med en redaktion i Katrineholm) reportrar med hjälp av olika bakverk försökte övertrumfa varandra och på det viset få de hetaste polisnyheterna. Folkets reporter ville bjuda på bullar från Söderbergs konditori. Katrineholms-Kurirens reporter lockade med wienerbröd från Palladium – och vann. I alla fall den gången som den tidigare polisanställda berättar om. Vi talar vidare om att så jobbar vi inte i dag. Journalister mutar sig inte till nyheter. Men fortfarande handlar det ofta om att ha goda relationer till människor och ett vunnet förtroende kan i bästa fall leda till en del nyhetsstoff.
”I dag läser jag taltidningen”, säger en dam och förklarar att synen är lite för svag för att läsa själv. ”Och idag är det ju mycket dödsannonser jag läser”. Olika delar av tidningen intresserar under olika delar av livet. Vår ambition är att just den som många av besökarna vittnade om: att hänga med livet igenom, att ge nyheter om så skilda ämnen att alla kan hitta något som intresserar.
Snittåldern för KK:s papperstidningsläsare i dag är 51 år, men nästan var tredje läsare är mellan 16 och 39 år. Det skapar hopp och jag undrar vad det är för tidningsminnen som ni, våra yngre läsare, kommer att delge den chefredaktör som kanske besöker er på ett äldreboende i Katrineholm om sisådär 50-60 år. Och jag undrar vad eleverna från Tallåsskolan, som besöker tidningen på onsdag, kommer att minnas från besöket om 80 år.